Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

har bedrivit sin verksamhet sedan mer än fem år tillbaka i tiden. Jag harjust i sommar gjort en liten sammanställning över hur jag arbetat underden tid jag ingått i teamet, som jag inte hinner redovisa för här, men somjag skall återkomma till litet senare, eftersom det har en anknytning till detdu nyss sade, Agnes.Först vill jag då berätta hur jag ser bakgrunden till den här verksamheten,varför det här arbetet för mig varit och fortfarande är oerhört meningsfulltoch angeläget. På något sätt skulle jag vilja se det här som en uppmaningtill barnpsykiatrin: det här innebär en angelägen preventiv insats, och viinom barnpsykiatrin är faktiskt ålagda att bedriva förebyggande arbete.Samtidigt kräver det här området samarbete, kräver expertis från bådasidor om den mur, som det ibland förefaller finnas mellan de två olikakulturer som vuxenpsykiatri och barnpsykiatri omfattar.Det finns många vetenskapligt förankrade tankar kring varför det är såviktigt att möta barn i den här svåra situationen, och jag vill lyfta framnågra.Man vet, att det naturligtvis är så, att barn som har upplevt en förälderssjälvmord eller kanske självmordsförsök, på något sätt, fått höra om deteller bevittnat det, sådana barn har en ökad benägenhet att själva ta tillden lösningen när de kommer i svåra situationer. Det finns dels genetiskafaktorer som delorsak till detta, men dels också psykosociala och merpsykologiska orsaksfaktorer, till exempel hur man lär sig konfliktlösning.En naturlig konsekvens av insikten om dessa förhållanden blir givetvis attförsöka möta barnet när just förälderns självmordsförsök är ett faktum.Bland de självmordsförsök som kommer till avdelning 31 finns givetvishela spännvidden av självmordsbeteenden - alltifrån impulsiva gester i ensvår situation, där personen egentligen i grunden är välfungerande menhar hamnat i en återvändsgränd, till noga genomtänkta, allvarligt menadesjälvmordshandlingar. De flesta personerna i den här belägenheten hardock ofta psykiska problem på olika sätt sedan tidigare.Konsekvenserna av en förälders psykiska sjukdom för barnet och för dessutveckling har vi ju länge haft kännedom om. Detta omfattar en ganskastor kunskap i dag, men undersökningar kring den här problematiken harmest fokuserat på det, som, skulle jag lite provokativt kunna säga, ärganska lätt att forska på, nämligen patienter med tydliga diagnoser. Manhar tittat på schizofrena mödrar, manodepressiva mödrar eller mödrar105