Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

Katti Falk, psykolog från barnpsykiatrin i Lund, berättade om en modellför samarbete mellan vuxenpsykiatri och barnpsykiatri när det gälldebarnföräldrar som vårdas efter ett självmordsförsök. Katti Falk påpekadevikten av att sådana här klinikövergripande samarbeten kommer igångrunt om i landet. Lund är alltså en föregångare inom det här området.Föräldrar behöver få en modell för hur de ska prata öppet med sina barnoch det kan de få med hjälp av barnpsykiatrin. Katti Falks erfarenhet var,att föräldrar blir mycket tacksamma över att få hjälp. De vill gärna kunnafungera som stödjande föräldrar. Börja med vilken enkel modell församarbete som helst och följ dess struktur, var Katti Falks råd; hellre detän att förhålla sig passiv.Från Astrid Lindgrens barnsjukhus presenterade barnnarkosläkareGunnar Olsson data från barnsjuksköterskan Birgit Netzlers studie, från1970 och framåt, av 800 självmordsförsök gjorda av barn i åldrarna 10 till15 år. Jag kan inte gå in på alla resultaten av denna studie här, men villnämna att man visade att självmordsförsöken ökat mycket i de här åldrarna,att det var tio gånger så många flickor som pojkar i patientgruppenoch att ingångsåldern var yngre för flickor än för pojkar. Gunnar Olssonvisade också barnklinikens förslag till dokumentation och råd och anvisningartill personal som kommer i kontakt med självmordsnära barn - delstill akutpersonal, dels till intensivvårdspersonal och dels till vårdpersonalpå avdelningar.Den sista punkten i vår workshop utgjordes av en personlig berättelse aven ung studerande som berättade hur det är att umgås med självmordstankaroch hantera dem. Den här flickan berättade om detta på ett oerhörtinlevelsefullt sätt för oss som lyssnade. Det första hon ville föra fram var,att vi vuxna måste prata om det här, att de unga måste få höra att självmordstankarkan finnas hos många av oss när vi har det svårt, och attungdomarna får klart för sig att man kan få hjälp.Det den här unga personen betonade var också, att unga människor vill haen valmöjlighet var man kan söka hjälp, och de vill veta om man kan fåvara anonym eller inte, de vill också kunna diskutera vilken form av hjälpde önskar, man kanske inte vill ha mediciner presenterade i första handutan hellre ett möte, en dialog. Ytterligare något som hon tog fram varvikten av kontinuitet, att den unga människan inte slussas än hit och ändit utan att man får återkomma till en och samma person.190