Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

När vi inom Kris- och konsultteamet blivit kontaktade, ordnar vi först ettförmöte, där vi utan barnen träffar patientföräldern eller anhörigförälderneller båda tillsammans. Vi talar då med dem om vikten av att möta barnentillsammans, vikten av att barnen får bli delaktiga. Vi gör ett motivationsarbete,samtidigt som vi vill respektera de vuxna och särskilt den somgjort självmordsförsöket vad gäller hur vi ska prata, vad man kan säga tillbarnen, vilka ord vi ska välja. Ibland är detta första gången som föräldrarnatar de här orden i sin egen mun. Det är märkligt hur länge en patientfaktiskt kan vårdas på en psykiatrisk avdelning innan han eller hon självyttrar: Jag har gjort ett självmordsförsök.I början av vår verksamhet träffade vi hela familjen med barnen direkt,och vad hände då? Jo, munkavlen som legat på föräldrarna, den låg nu påoss personal, eller så blev alldeles för mycket sagt för burdust och föroförberett.Efter det här förmötet kan vår behandling se ut på olika sätt - vi harfamiljesamtal tillsammans, vi träffar barnen tillsammans med enbartanhörigföräldern, vi använder oss av alla de olika behandlingsformer och-metoder som finns inom barnpsykiatrin. Vi är då ändå rätt så fokuseradepå den traumatiska händelsen, på händelseförloppet. Om det är så attpsykisk ohälsa förelegat under en längre tid, så är det också ett viktigtfokus för våra samtal. Sedan avgör den individuella familjekonstellationenoch särskilda problematiken inom familjen hur det fortsatta arbetetutformas.Jag avslutar med en dikt av Milan Kundera:Ingenting kan vara tyngre än medkänslaInte ens vår egen smärtaÄn den smärta vi kännerMed någon annanFör någon annanMångfaldigad av fantasinFörevigad i hundratals ekon.Så känner de anhöriga barnen.110