Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

Anhöriga är inte heller per definition friska, lyckliga och kapabla att axlahela bördan när psykiatrin sviktar. Det är ju så lätt att anhörigmedverkanblir ett finare ord för att vältra över ansvar.En kvinna blev efter en anhörigs självmord definitionsmässigt överlevandeoch därmed en hjälpare, ur det retrospektiva perspektivet - ettperspektiv vi i efterhand tillåter oss att välja. Hon och hennes nu avlidneman hade levt i ett problematiskt äktenskap, vilket dock parterna - som såmånga andra par - klarade av att hantera. Men så dog kvinnans far, honblev deprimerad, slöt sig inom sig själv och orkade inte stötta maken somtidigare. Och mannen, fånge som han var i sina egna behov och snävaperspektiv, tolkade detta som ett tecken på att hon hade skaffat en annanman - kanske orkade hon för tillfället inte med det sexuella samlivet. Hantog sitt liv, hon blev kvar, men båda hade behövt hjälp. Och så är det ofta.Häromdagen läste jag en artikel i lokaltidningen om en kvinna varstonårige son tagit sitt liv. Av tidningsartikeln framgick att hon efterhändelsen hade fått ett gott stöd av psykiatrin, vilket är glädjande, menfortfarande har vi långt kvar att gå. Våra rutiner för att registrera vilkamediciner som skrivs ut är betydligt mer utvecklade än de vi har för attregistrera ansvariga läkare och kontaktpersoner och de isuicidsammanhang - i alla sammanhang - så viktiga anhöriga.Mitt huvudbudskap i detta anförande är:Anhöriga finns!Anhöriga är oerhört viktiga.Anhöriga behöver hjälp - de också.Anhöriga skall inte utnyttjas för att kompensera för psykiatrins nedskärningar.53