Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

som skiljer oss från djuren. Det är så rikt, ger upphov till sång och dikt.Och ändå så torftigt. Det vet var och en som velat berätta om sina finasteupplevelser, en konsert, en film, ett möte med en annan människa. Det ärsom något försvinner inom oss när vi berättar det.Utanför oss finns en ständig virvel av händelser. Vi tar in miljontalsintryck. Men hinner bara bearbeta ett fåtal. Inom oss finns också enständig virvel av bilder, föreställningar, känslor, handlingsberedskaper.Bara lite av det når vårt medvetande i form av upplevelser. En ännumindre del kan vi sätta ord på och därmed omvandla till erfarenheter. Avmånga episodiska erfarenheter blir det en berättelse. Småningom vårt livsberättelse. Det är vår identitet, men samtidigt de erfarenheter med vilka vimöter nya påfrestningar.Men hela tiden handlar det om kraftiga reduktioner av verklighetenomkring oss och i oss. Många har heller inte ro att under ungdomenutveckla ett precist språk. Det är därför inte underligt att språket sommedel att förstå och hantera problemen haltar väsentligt för så många. Attde snärjer in sig i sitt språk, att det blir ett fängelse i stället för en väg ut.Orden är bara överenskommelser, koder, som i sin tur är bärare av mening.Och denna mening växer ur sammanhanget. Därför är det vi somväljer, vi som konstruerar våra berättelser. Verkligheten kan ses ur mångalika berättigade perspektiv med olika funktioner. Uppfattningen att detbara finns en verklighet, och det är min, försvårar förståelsen av andragrupper med andra språk.Förtingligandets skadeverkningarEtt beslut inom den framgångsrika naturvetenskapen, som gav mångavinster, men också gav upphov till stora svårigheter, var när man bestämdesig för att tankar, känslor, inre bilder också kan behandlas somting, ja, att de egentligen är ting. Man glömde då att sådana fenomen till sinnatur är bärare av information, att de är kommunikation. Och de kommer i ensnabb virvel inne i mig. Om jag låser fast enskilda delar av det, som voredet ett dött ting, missar jag snabbheten, missar jag den djupare innebörden.Ett sådant ting-tänknade eller förtingligande sätter sig fast i språket ochutövar ett stort och inte alltid beaktat inflytande. Ta ordet depression somexempel. Vi säger: “Jag glädjer mig“ - inför en konferens, en fest. Men visäger aldrig “Jag deprimerar mig.“ Vilket vi naturligtvis gör. Jag kan glädja172