Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

DiskussionAgnes Hultén: Jag har en fråga till dig - vad var det som fick dig att vända,vad var själva lösningen? Du berättar att du hittade en strategi med dethär med skrivandet … om du tänker dig en person i samma situation nusom du då, vad skulle du säga, vad är det som är viktigast?Elin Lindh: Det är nästan det allra svåraste, och lite sorgligt med det här,att jag inte vet vad det var som gjorde att det vände. Jag kom på mig självmånga gånger med att tänka, att när det vänder, sjutton vad jag ska ge aktpå vad det är som händer, vad som är receptet, då har jag lösningen tillnästa gång, då vet jag precis vad jag ska göra, men… ja, först gradvis ochsedan plötsligt blev det bättre, det var väldigt markant när det väl hadevänt, men vad det var som åstadkom vändningen, det vet jag inte …Agnes Hultén: När vi pratades vid innan så sade du att ”Tänk om jag hadefått veta att det här var så vanligt, att ungdomar har de här tankarna…”Det är något som jag tycker är väldigt viktigt, att vi vuxna ska prata medungdomar om det här, att det här är vanligt, att det är en del av livetibland, så att man kan dela upplevelsen med andra.Åhörare: Hur började den här perioden med depression och självmordstankar,hur märkte du det först?Elin Lindh: För mig har det alltid inletts med en successivt ökande svårighetatt göra allt det där jag i vanliga fall gör med vänsterhanden - att bokaen tvättid, att tvätta håret, allt det där vardagliga, det blir helt oöverstigligt.Man blir mer och mer apatisk, alla de där sakerna som man gör varjedag och normalt inte tänker på - allt blir till enorma projekt, det blir såtungt, allt det där vardagliga. Man förstår inte varför man ska gå upp ursängen överhuvudtaget, och så ligger man där och mår dåligt.Och då, när man inte gör så mycket saker, då finns det utrymme förtankar. Är man aktiv, träffar vänner, gör saker, då finns det inte plats förså många tankar. Känslan att det är jobbigt nu, det är inte det som ärvärst, utan det är känslan att det ska förbli så här alltid. Det blir outhärdligtatt tänka, att så här kommer mitt liv att vara nu, resten av livet - omjag inte gör någonting. Och då blir plötsligt ett självmord ett alternativ itanken, ett alternativ bland möjliga strategier.122