Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

mig eller inte glädja mig åt något som kan bli roligt. Jag har ett val. Påsamma sätt kan jag förstås deprimera mig eller inte deprimera mig, införnågot som jag inte förstår. Det finns en vardagsoro och en vardagsnedstämdhet,som vi måste förstå om vi ska förstå den sjukliga, den patologiskaoron och nedstämdheten. Kanske bör vi kalla dem oro och nedstämdhet,inte ångest och depression, för att skilja dem från de sjukligafenomenen. Således: att stämma ner sig eller att inte stämma ner sig.När läkaren säger: “Du har fått en depression!“ precis som “Du har fått ensnuva“ - något som har kommit flygande på en utifrån - då slutar patientenatt uppfatta depressionen/nedstämdheten som ett budskap frånhenne själv till henne själv, något hon kan arbeta med och få ut något ur.Ser man inte kopplingen mellan normal och patologisk nedstämdhetriskerar man att den nödvändiga kommunikationen går förlorad. Det kanvara svårt om man som läkare är helt inställd på sjukdomar. Det kan varalättare för vanliga människor.Jag talade häromdagen med en uppsatt tjänsteman. Han var helt medvetenom att han då och då hade vardagsdepressioner, på samma sätt somhan också då och då hade vardagsångest. Jag frågade: “När blir du deprimerad?“Han svarade: “Det är när jag inte förstår något, när jag inte sersammanhanget. Exempelvis när någon talar illa om mig, utan att jag förstårvarför.“ Detta pekar direkt mot nedstämdhetens betydelse för problemlösningen.Jämför gärna med Antonowskys betonande av sammanhangoch mening för människors hälsa.När vi försökt lösa ett obegripligt problem genom att tala med människoroch genom att själva tänka allt vi förmår, och det ändå inte går, då skärmarvi av oss från omvärlden, då går vi in i oss själva. Problemet maldärinne, och håller oss vakna på kvällar och tidiga morgnar. Och så,plötsligt, är lösningen där. Något vi bör göra för att hantera problemet.Eller det bara är borta, genom att vi, kanske helt omedvetet, ändratinställning till det, genom att förstå det på ett djupare sätt, eller helt enkeltgenom att ge upp, att inse att våra förväntningar var orealistiska.PsykosvårdEtt glädjande framsteg inom psykiatrin är den successivt förbättradevården av människor med psykos, särskilt schizofreni. I mitten av 1950-talet utvecklades Hibernal, det första i en serie av läkemedel, neuroleptika.Dessa läkemedel gav en aldrig tidigare skådad symtomkontroll. De sjuka173