Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

Åhörare: Vad var det som gjorde att du till slut kunde söka hjälp?Elin Lindh: Ja … jag hade ett hinder med mig från min omgivning, att dethär med psykologer, terapeuter, studenthälsan det var inte riktigt godkäntoch legitimt att söka sig dit. Det var det första motståndet som jag skulleöver, och det gjorde väl att det tog ganska lång tid innan jag faktisktfattade, att man kan gå till sådana ställen utan att man begår något brott(skratt) … Jag fick först smyga in där, och jag hade dåligt samvete i början,både när jag gick dit och när jag gick därifrån.Åhörare (läkare): Jag har många gånger undrat vad som är klokast, vadgäller medicinering av unga, hur länge skall man vänta? Hur länge vågarman vänta?Elin Lindh: Ja … jag tycker det beror mycket på hur pass lätt den här ungamänniskan har att verbalisera sin situation. Om man känner som behandlareatt för den här patienten kan det kanske vara tillräckligt att bara få enannan person att prata med, så räcker kanske det, men ibland kan detvara nödvändigt med medicinering bara för att lyfta upp en till en nivådär man klarar att bedriva samtal.6. Antidepressiva läkemedels roll i suicidpreventionenSvante Henriksson, överläkare, psykiatriska öppenvårdsmottagningenKronan, Solna-SundbybergMin infallsvinkel här i dag är den studie som Göran Isaksson, GöranBoethius och jag genomfört gällande läkemedelsförskrivningen hossuicidfall mellan åren 1985 och 1995 i Jämtlands län. Göran Isaksson ärpsykiater verksam vid psykiatriska kliniken Huddinge sjukhus och GöranBoethius är överläkare vid lungmedicinska kliniken, Östersunds sjukhus.Han ansvarar också för den receptregistrering som äger rum i Jämtlandslän sedan 1970. Den här receptregistreringen har givit oss möjlighet attfölja förskrivningsmönstren i Jämtland.Jämtlands län består av Jämtland och Härjedalen och har ungefär 135 000invånare. I Jämtland pågår det alltså sedan 1970 en receptundersökning,där man valt ut en representativ sjundedel av befolkningen, födda på fyra123