Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

tion, det vill säga behandling av en uppkommen suicidal process. Meratveksamt är det väl ändå att tala om tertiär prevention. När man på olikasätt försöker lindra skadeverkningarna efter ett inträffat självmord blandanhöriga och närstående kan det säkert i en hel del fall också ses somprimärprevention på så sätt att det kan bidra till att minska risken förnärstående att själva så småningom ta sina liv eller komma in i ettsjälvdestruktivt livsskede.Från att ha setts som mer eller mindre oundvikliga händelser har synenpå självmordet och självdestruktivt beteende förändrats så att det nu finnsmånga skäl att tro på möjligheten att förebygga självmord och minskasjälvdestruktiviteten i samhället. För förståelsen av självmordshändelsenär det två tankemodeller som utvecklats under senare delen av 1900-taletoch som utgör en god bas för ett mera systematiskt självmordsförebyggandearbete. Den ena är den så kallade processmodellen, som sersjälvmordet som slutet på en lång, kanske livslång process, där en människahar umgåtts med tankarna på självmord som en lösning på sinproblemfyllda livssituation under kortare eller längre tid. Detta perspektivinnebär att man kan påverka processen på ett tidigt stadium och medkanske relativt små insatser förändra utvecklingen jämfört med de storaansträngningar som ibland måste till för att bryta den negativa utvecklingenför själv-mordshotade personer som kanske gjort upprepadesjälvmordsförsök. Processmodellen introducerades hos oss av Jan Beskowoch har senare utvecklats av Danuta Wasserman. Processen kan startatidigt i livet, kanske ett barn hittar sin far hängande i köket eller i uthuseteller när en ung person läser om självmord hos en av sina film- ellermusikartistfavoriter eller när man hör om någon som tagit sitt liv ibekantskapskretsen. Forskning har visat att i många fall av fullbordadesjälvmord kan man spåra en suicidal process, ofta många år tillbaka. Serman på självmordet och självdestruktiviteten på detta sätt är det uppenbartatt processen kan påverkas på många olika sätt under en längreperiod. Om barnet eller en närstående får ett bra stöd efter inträffatsjälvmord hos en närstående kan detta gynnsamt påverka den fortsattautvecklingen eller om informationen om självmord bland kända personerförmedlas på ett sådant sätt att inte självmordshandlingen glorifieras,utan att bakgrunden beskrivs på ett ärligt och nyanserat sätt, behöversjälvmordshandlingen inte framstå som en förebild.En annan intressant modell är den så kallade olycksfallsmodellen ellertvärsnittsmodellen som kan bidra till att förklara varför ett självmordinträffar vid en viss tidpunkt då man kanske inte alls hade förväntat det.Modellen bygger på antagandet att självmordet inträffar när omgivning-67