Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

Här skulle jag kort vilja sammanfatta denna självmordspreventiva strategioch särskilt lägga vikt vid det psykobiologiska perspektivet.Stress-vulnerabilitetsmodellen (bild 1 sid 31), som först utvecklades på1950 och 60-talen, betonar en medfödd sårbarhet hos människan, ensårbarhet i det centrala nervsystemet. I dag vet vi att denna sårbarhet intebara är medfödd, utan att den också kan förvärvas.Vi vet nu från flera experiment, publicerade i ansedda medicinska tidskrifter,att hjärnans strukturer kan påverkas efter födelsen. Det är alltsåinte så, att allt oföränderligt styrs av våra gener och att det är förutbestämtatt vi exempelvis måste få en viss sjukdom eller att vi kommer att dö isjälvmord.De utvecklingsmässigt äldsta delarna av hjärnan, som exempelvishippocampus (bild 2 sid 32), bidrar till att våra tankar laddas emotionellt.Aktiviteten i hippocampus äger rum på ett omedvetet plan. Det verkaralltså som om Freud, som redan kring förra sekelskiftet talade om omedvetenpsykisk aktivitet, har fått rätt. Man kan nämligen tänka sig, att ”detomedvetna” är lokaliserat till de utvecklingsmässigt äldsta strukturerna ihjärnan såsom nyss nämnda hippocampus.Hippocampus påverkas negativt - nervceller går förlorade - vidtraumatiska upplevelser som våld, incest eller kontinuerliga ogynnsammapsykosociala förhållanden som pågår dag för dag, månad för månad,kanske år från år. Stressen påverkar bland annat hypotalamus ochhypofysen, som i sin tur påverkar binjurarna där hormoner - kortisol ochadrenalin - utsöndras och slutligen återverkar på det centrala nervsystemet,bland annat på hippocampus, återigen.Också det goda kan avsätta sina spår i hjärnan. Alldeles nyligen har manrapporterat i en ansedd medicinsk tidskrift, Science, att nervceller kanregenereras. Även svenska forskare har rapporterat liknande fynd. Tidigarehar man trott, att med stigande ålder eller vid vissa sjukdomar dörvåra hjärnceller bara undan så att vi blir förvirrade och glömska och att viinte kan göra något åt det. Men med hjälp av nya undersökningsmetoderhar man kunnat se, att det bland annat vid psykoterapi händer någontingi hjärnan. Frågan har väckts: är det bara så att hjärnans aktivitet förändras,eller är det verkligen så att man kan få nya nervceller? Kan det möjligenförhålla sig så, att det, som vi åstadkommer med psykosociala och socialaåtgärder, gör, att människor blir mindre sårbara för stress, på det viset, att30