Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

återerövra förmågan att fungera elementärt, vilket är den första förutsättningenför att hantera sin situation på ett konstruktivt sätt.Den självmordsnära personen som vi möter, privat eller i sjukvården, harofta outtalade förväntningar på oss andra. Förstår vi inte vilka förväntningarnaär, kan vi, utan att veta om det, faktiskt bidra till att självmordetinträffar. På samma sätt kan terapeutens förväntningar och känslomässigareaktioner i förhållande till den självmordsnära patienten - förväntningarsom terapeuten på ett medvetet eller omedvetet sätt kan förmedla - habetydelse för patientens följsamhet vid behandlingen. Dessa processerbeskrivs i den psykoanalytiska teorin som överföring (patientens reaktioner)och motöverföring (terapeutens reaktioner).Noceboeffekter - att förstärka suicidalitetMed noceboeffekt menas motsatsen till placeboeffekt, det vill säga, attsom behandlare skada patienten genom sitt uppträdande eller genom sinuppläggning av behandlingen. Ett exempel på detta kan vara, att viunderlåter att se till att en självmordsnära patient läggs in omedelbart ochnästan bokstavligen håller honom under armarna under den akuta krisen.I stället har vi - kanske för att vi upplevt patienten som en börda som vihelst vill slippa - endast låtit en skriftlig remiss gå till nästa vårdinstans,och under tiden har patienten kanske tagit sitt liv. Vårt beteende kan på såsätt ha en noceboeffekt och utlösa ett självmord.Lönar sig självmordsprevention - vad visar forskningen?Det finns många översikter av depressionsbehandling. I en översikt av 17kliniska prövningar fann Beasley och medarbetare (1991) att behandlingav depressioner signifikant minskar självmordstankarna. Självmorden ochsjälvmordsförsöken minskade också, men inte på en nivå som var statistisktsignifikant.Vissa speciella former av psykoterapi - kognitiv psykoterapi och dialektiskbeteendeterapi - har på relativt små material visat positiva effekter.Dessa studier kan dock ur metodologisk synpunkt ifrågasättas. Antaletundersökta personer är ofta för litet för att självmordspreventiva effekteroch olika psykoterapiformer skall kunna bedömas. Man behöver minsttusen personer, både i undersökningsgrupp och i kontrollgrupp, för attkunna visa signifikanta effekter på frekvensen självmordsförsök. Ännustörre material krävs för att visa en statistiskt signifikant minskning avantalet genomförda självmord.36