kändes det som, och terapeuterna väntade, och min hustru väntade, tillsjag var klar. Så frågade en av terapeuterna om jag någon gång funderat påatt gå i psykoanalys. Det hade jag aldrig gjort, men efter det där tillfälletbestämde jag mig för att göra det.Jag började i psykoanalys, intensiv, fyra dagar i veckan under fem och etthalvt år. Jag hade väldig tur, jag fick en analytiker inom några månader,och en väldigt bra sådan. Och under analysens gång så ägnade jag migväldigt mycket åt att försöka ta reda på varför pappa hade tagit livet avsig, och att försöka förstå honom och att hitta fram till mina egna känslor,elvaåringens känslor som stängdes av med en sömntablett.Analysen innebar ett hårt jobb, en hård utgrävning, med analytikern somciceron. Några år efter det jag slutat, när jag tyckte att jag kunde klara migsjälv rätt hyggligt, så skrev jag en bok om det här, om analysen och ompappas självmord och om min uppväxt. Någon kanske har sett boken,“Frånvaron“ heter den, den handlar om övergivenhet. Det är övergivenhetsom är temat.Det där hade jag aldrig funderat över tidigare, att jag var övergiven. Jagtyckte inte det minsta synd om mig själv, och gör väl inte det fortfarande,men det var som att jag fick syn på barnet, pojken, i den här analysen, attjag fortfarande var den här pojken.Nu är ju inte självmord precis någon enkel sak att prata om. När jag komhit så hade jag tänkt fråga er här som deltar i konferensen, hur många aver som har anhöriga som tagit livet av sig. Men så tänkte jag, naej, ska nisitta där och räcka upp handen då.Det är så, att flera av mina närmaste vänner har föräldrar som tagit sinaliv. Det är en märklig anhopning av självmördares barn bland minavänner, och vi har nästan aldrig pratat om det där, om hur det kändes, omhur det var, utan vi har bara konstaterat, att “jaha, du är sådan duockså…“ - För mig var det inget konstigt, det här med självmord, det varett sätt att dö, helt enkelt.När jag tänkte på den här frågan som jag tänkte ställa till er, så började jagfundera över varför jag ville det. Det var kanske för att jag ville knyta ettband mellan oss, för att få se att ni inte bara jobbar med självmordsprevention,att ni inte bara har en yrkesmässig relation till företeelsensjälvmord utan att ni också har ett privat, personligt förhållande till40
problematiken - vilket jag utgår från att många av er har, även om ni intehar anhöriga som har tagit sina liv. Jag tänkte, att självmord är så väldigtmycket, det betyder så många olika saker. Varje självmord är ju unikt,samtidigt som varje självmord också har många beröringspunkter med<strong>andra</strong> självmord.Det handlar, förstås, om sorg, saknad, förtvivlan, övergivenhet. Dethandlar också om mera otillåtna känslor, som ilska, aggression, skam,skuld, självförebråelser - ja, ni vet, den mängd av känslor som självmordkan väcka hos anhöriga. Så därför tror jag att jag avstår från den därfrågan. <strong>Den</strong> är outtalad, jag är fortfarande nyfiken, men det viktiga ärkanske inte att få fram frågans svar.För mig var pappas självmord länge en heroisk handling. Han var grävmaskinist,bergsprängare, en riktig karl med hår på bröstet. Han lärde migen massa om bilar och fotboll den tid vi var tillsammans. Jag såg upp tillhonom, också efteråt, och då också mycket på grund av att han tog livetav sig med en sån jävla smäll. Det var liksom ingen liten explosion, utanhan satte sig på dynamit ute i skogen och gjorde slut på sig själv medbesked. Det där var för mig något heroiskt, något storstilat.Jag hade ju som barn sett de där dynamitstavarna uppe i ett verktygsskåpsom pappa hade i vårt kök där ute i Kärrtorp. Där låg verktyg, någraporrtidningar och så de där dynamitstavarna. Och det var liksom ettskimmer över det där självmordet. Det var kanske också därför som jaghade den där lite karga tonen när jag berättade om det. Man skulle inteklema med mig bara därför att min pappa hade tagit livet av sig. Det var istället nästan som ett adelsmärke. Jag identifierade mig väl med honom,på det viset. Men jag begrep ju aldrig varför han hade tagit livet av sig.Genom min psykoanalys fick jag ju fram omständigheterna som han levdei, det nya äktenskapet, som var mycket konfliktfyllt och trassligt - det varmycket passion och olycklig kärlek. Ekonomin var fullkomligt katastrofal.Och han var kanske en deprimerad människa, eller en ångestfylld människa- jag vet inte.Fortfarande vet jag alltså inte varför pappa tog livet av sig. Jag fick ettavskedsbrev av honom, ett brev som jag tänkte läsa upp för er. Det var ettkortbrev, som han skickade, ett sådant där med förstämplat frimärke. Påden tiden kostade portot 30 öre.41
- Page 1 and 2: 2000Rapport nr 2DEN ANDRA NATIONELL
- Page 3: INNEHÅLLSFÖRTECKNINGFÖRORD .....
- Page 7 and 8: andra nationella självmordsföreby
- Page 9 and 10: PROGRAMFredagen den 24 september 19
- Page 11: Läser vi tidningarnas hälsobilago
- Page 14 and 15: Bild 2:A. Trygg familj. Trevliga v
- Page 16 and 17: Barnens situation, slutligen, är n
- Page 18 and 19: WHO:S VISIONER FÖR SJÄLVMORDSPREV
- Page 20 and 21: um i stora delar av östra Europa,
- Page 22 and 23: Alla dessa förändringar kan noter
- Page 24 and 25: En strategi gäller utbildning, ”
- Page 26 and 27: ett lämpligt geografiskt område v
- Page 28 and 29: ansvar och mandat. I Sverige finns
- Page 30 and 31: Här skulle jag kort vilja sammanfa
- Page 32 and 33: Bild 2. Noradrenalin- och dopaminsy
- Page 34 and 35: grupp. Vi vet inte riktigt vad dett
- Page 36 and 37: återerövra förmågan att fungera
- Page 38 and 39: ReferenserBeasley C M, Dornseif B E
- Page 43 and 44: tack vare, eller med hjälp av, pap
- Page 46 and 47: skapar mening och värde, hur männ
- Page 48 and 49: SPES´ målsättningar är:* Att me
- Page 50: har det inte. En hel del är ändå
- Page 54 and 55: SEMINARIUM II: ÄLDREModerator: Mar
- Page 56 and 57: Hos nästan en tredjedel av de avli
- Page 58 and 59: 2. Självmord med läkemedel hos ä
- Page 60 and 61: Självmord/100.000 invDDD/tidDDD =D
- Page 62 and 63: BensodiazepinerAntidepressivaNeurol
- Page 64 and 65: Psykiatriska sjukdomar är vanligt
- Page 66 and 67: SEMINARIUM III: PRIMÄRPREVENTIONMo
- Page 68 and 69: ens krav och förväntningar på in
- Page 70 and 71: unga människors existentiella vill
- Page 72 and 73: Två experimentgrupper, får se fil
- Page 74 and 75: samhället. De dagliga kontakterna
- Page 76 and 77: Det blev ganska snart klart att fö
- Page 78 and 79: 3.5.10 Under 1995 började ett proj
- Page 80 and 81: samarbete med Vägverket. Skötersk
- Page 82 and 83: I Västerås finns sju ”Ung-grupp
- Page 84 and 85: Vallbybron kom i kontakt med, besto
- Page 86 and 87: och därmed bidra till en negativ u
- Page 88 and 89: land annat sex frågor om synen på
- Page 90 and 91:
Tabell 3. Dödsönskningar, självm
- Page 92 and 93:
Pettersson I-L, Arnetz B B, Arnetz
- Page 94 and 95:
förväntat. En senare undersöknin
- Page 96 and 97:
Utvecklingen av den empatiska förm
- Page 98 and 99:
Från termin 1 till termin 10 blir
- Page 100 and 101:
SEMINARIUM V: SJÄLVMORDSPROBLEMET
- Page 102 and 103:
mycket viktig, det är här vi skal
- Page 104 and 105:
När vi har ett samhälle som vi ha
- Page 106 and 107:
med cykliska psykoser - man har und
- Page 108 and 109:
mödrar är en ytterligare belastni
- Page 110 and 111:
När vi inom Kris- och konsultteame
- Page 112 and 113:
läkemedel. 238 av de 859 fallen di
- Page 114 and 115:
För att sammanfatta fynden från v
- Page 116 and 117:
4. Posterpresentation av ”Råd oc
- Page 118 and 119:
Det jag ska försöka göra nu, på
- Page 120 and 121:
förmiddags, sade något om att det
- Page 122 and 123:
DiskussionAgnes Hultén: Jag har en
- Page 124 and 125:
olika dagar i månaden, för närva
- Page 126 and 127:
59 suicidfall, men på 48 fall, och
- Page 128 and 129:
ehandlats - inte sagt behandlas med
- Page 130 and 131:
het på över tio procent. En god v
- Page 132 and 133:
i psykoterapeutisk behandling. De
- Page 134 and 135:
Jag vill också berätta att vi par
- Page 136 and 137:
I detta att det skall finnas ett sy
- Page 138 and 139:
dessa faktiskt påverkar självmord
- Page 140 and 141:
Sjukvården har mycket att göra i
- Page 142 and 143:
AKTUELL FORSKNING; FOLKHÄLSOASPEKT
- Page 144 and 145:
som är ganska konstant. Detta gäl
- Page 146 and 147:
Och för det fjärde, slutligen: sk
- Page 148 and 149:
kulturella faktorer, existentiella
- Page 150 and 151:
3. Ungdomar och depressionGunilla O
- Page 152 and 153:
symtomen, men det förefaller som o
- Page 154 and 155:
Tabell 1. Frekvenser av psykiatrisk
- Page 156 and 157:
4. Men ingen älskar mig. En deskri
- Page 158 and 159:
Att ibland tvingas uppleva att ett
- Page 160 and 161:
att 60 procent enligt egen uppfattn
- Page 162 and 163:
försöket. Hälften meddelade att
- Page 164 and 165:
I min avhandling genomförs först
- Page 166 and 167:
Tabell 2. Fördelning av självmord
- Page 168 and 169:
SJÄLVMORDET SOM SYMBOL FÖR DEN YT
- Page 170 and 171:
fallit i strid under ett försök a
- Page 172 and 173:
som skiljer oss från djuren. Det
- Page 174 and 175:
kunde återfå större funktionsfö
- Page 176 and 177:
förmedlar ett budskap till en mott
- Page 178 and 179:
människan, med rätt att vara sig
- Page 180 and 181:
Det intressanta med den här modell
- Page 182 and 183:
Ytterligare ett exempel på att det
- Page 184 and 185:
Arvid Carlsson, professor i farmako
- Page 186 and 187:
Det går inte att sammanfatta hela
- Page 188 and 189:
de yngre åldrarna, 15 till 29 år,
- Page 190 and 191:
Katti Falk, psykolog från barnpsyk
- Page 192 and 193:
Vi avrundade våra en och en halv t
- Page 194 and 195:
Seminarium V: PrimärpreventionElli
- Page 196 and 197:
KonferensdeltagareBjörling, Thomas
- Page 198 and 199:
Lönnheim, A-M Psyk öppenvårdsmot
- Page 200 and 201:
Nytzen, Ingrid Psyk kliniken Ängel