Den andra nationella nätverkskonferensen.pdf

het på över tio procent. En god vård kring dessa patienter kanske iförlängningen kan minska antalet självmord.Något vår psykiatriska klinik också infört i vår självmordsförebyggandesatsning är anhörigsamtal i samband med självmordsförsök, speciellt medfokus på barnen. Det är den psykiatriska joursjuksköterskan som medpatientens mandat tillkallar de anhöriga och vi säger till dem, att detnärmast är en tvingande nödvändighet. Vi blev lite förvånade över att detvar så få av patienterna som sagt nej till det här erbjudandet. När man hardessa anhörigsamtal så kan man se, om det är någon ensam anhörig sombehöver extra stöd sedan inom den psykiatriska öppenvården, eller omdet finns barn med i bilden, så hanterar vi deras vårdbehov också.Det gäller också att följa upp patienter som gjort självmordsförsök mensom uteblir till eftervården, som inte kommer på första besöket i öppenvården- något som vi prioriterar högt, helst skall det besöket infalla redanförsta vardagen efter utskrivningen. Vi ser det också som mycket viktigtatt följa upp dem som enbart passerat Sundsvall under semesterveckor påsommaren eller på sportlov, och jagar dem för att få till stånd en uppföljandeöppenvårdskontakt på hemorten. Det här är en uppgift jag lagtpå första linjens chefer - avdelningsföreståndarna - för då vet jag, att dåblir det gjort. Att få kontakt med dessa som gjort ett självmordsförsök,men som inte stadigvarande bor i vårt upptagningsområde, det är ettriktigt detektivarbete, men det har man klarat mycket bra.Landstinget i vårt län beslöt att länet skulle satsa på att få ned självmordstalen.Jag tänkte då, att det här blir övermäktigt för en enskild psykiatriskklinik att greppa hela den här problematiken, vi måste begränsa oss. Mininriktning blev då att ställa in oss på självmordsförsöken, kartlägga dem,och på så vis försöka minska självmorden i vårt län, eftersom tidigaresjälvmordsförsök utgör en stark prediktor till fullbordat självmord.Vi gjorde en intervjuundersökning som omfattade alla individer över 18år som försökt ta sitt liv och som vårdats på sjukhuset, intensivvårdsavdelningeneller vår psykiatriska klinik under ett års tid. Det var psykiatrikersom genomförde intervjuerna, som skedde medelst ett formulär på40 huvudfrågor med ett antal delfrågor. Så det blev ett ganska stortmaterial. Bara det att klinikens samtliga psykiatriker alla deltog i den härundersökningen innebar en vinst i sig. Det innebar att intresset för ochfokus på självmordsproblematiken ökade hos psykiatrikerna. Också närdet gällde den övriga personalen, så ökade också intresset och nyfikenhet.Undersökningen gällde ju vår egen befolkning, våra egna patienter. Och130