Sven Wimnell 8 mars 2010 : Politik i början på 2010 ... - Wimnells

eroende av de medborgerliga och politiska rättigheterna. Ensolidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik med en måttstock för demänskliga rättigheterna, oavsett om brotten begås av USA, Indonesien,Etiopien eller av Nordkorea, Burma och Zimbabwe.Ett Sverige som styrs av solidaritet är en allierad till världensfattiga, maktlösa och utsugna, en allierad med de jordlösas rörelse iBrasilien, med invånarna i kåkstaden Kibera i Nairobi när deorganiserar sig för sina intressen och en allierad med de modiga hbtaktivisternai Uganda. Men om solidariteten är utgångspunkt kanaldrig världens fattiga, hungriga, jordlösa och maktlösa förminskas tillnågra som vi ska rädda eller till passiva mottagare av vår välvilja. Deär då jämlika allierade i en kamp för en rättvis världsordning.En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som ser att världensproblem må finnas i de multinationella företagens slutna styrelserum, iIMF:s korridorer i Washington och i finanskvarteren i London men attlösningen finns bland de människor som organiserar sig för sina egnaintressen på gatorna i Diyarbakır, i Bolivias högländer och iFilippinernas sweatshops.En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som konsekventställer sig på kvinnornas sida när kvinnors rättigheter kränks och närkvinnor organiserar sig för sina rättigheter och intressen. Med en sådanutrikespolitik skulle abortförbuden i Polen och Chile stå på densvenska utrikespolitiska dagordningen. Då skulle Saudiarabienskönsapartheid fördömas och de 30 miljoner kvinnor som arbetar undervidriga förhållanden och med oskäliga löner i världens över 5 000exportfrizoner ha en vän i vårt land.En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som tydligt försvararrätten att organisera sig fackligt. Det är för att vi vet att det är engrundläggande mänsklig rättighet, för att vi vet att det är enförutsättning för ekonomisk rättvisa och för att vi ser attfackföreningsrörelsen världen över utgör ryggraden i åtskilligademokratirörelser. Med en sådan utrikespolitik skulle Sverige verkaför sociala klausuler både i EU och i världshandelsorganisationenWTO, koppla handelsavtal till tydliga krav på fackliga rättigheter ochkräva att det svenska näringslivet respekterar de mänskligarättigheterna oavsett var i världen man bedriver sin verksamhet.Herr talman! I torsdags uppmärksammades årsdagen av denislamiska revolutionen i Iran med demonstrationer bland annat på fleraplatser runt om i Sverige. Vi har under det gångna året sett modigairanier trotsa regimen och med risk för sina liv gå ut på gatorna drivnaav drömmen om ett fritt, demokratiskt och rättvist Iran. Ett solidarisktSverige skulle vara en tydlig allierad med dessa modiga aktivister. Ettsådant Sverige skulle inte bara fördöma regimens övergrepp utanockså föra en aktiv dialog med de över 90 svenska företag som i dag ärverksamma i Iran för att garantera att de på inget sätt stärker regimensgrepp om landet. Ett sådant Sverige skulle stoppa avvisningarna avdem som har flytt förtrycket i Iran, och ett sådant Sverige skulle aldrigha sänt sin ambassadör till Ahmadinejads presidentinstallation isomras.En politik för Afghanistan som tar sin utgångspunkt i solidaritetenutgår från det afghanska folkets behov och önskemål, det vill säga attafghanerna inte behöver fler soldater, bombanfall ellermilitäroffensiver, men att behovet i Afghanistan är enormt av flerskolor, arbetstillfällen och vårdcentraler. När hökarna både i Sverigeoch i Washington nu ropar efter mer trupp till Afghanistan kan det varabra att påminna om att kostnaden för att ha en svensk soldat på plats iAfghanistan motsvarar kostnaden för att ge 1 400 afghanska flickoroch pojkar utbildning i ett helt år. Det borde göra valet enkelt för densom har solidariteten som sin grund.I Turkiet har det under det gångna året skett flera bakslag i arbetetför demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.