Sven Wimnell 8 mars 2010 : Politik i början på 2010 ... - Wimnells

Men så mycket mer som var riktigt bra hittade jag inte, och i vissa fallär det uppenbart att jag och utrikesministern har totalt motsatt bild avhur ordförandeskapet sköttes. Jag undrar till exempel vart det politiskaledarskapet tog vägen under det svenska ordförandeskapet – under enperiod då Sverige i mångt och mycket kunde påverka dagordningen,precis som andra länder gör under sina ordförandeskap. I Sverige hadevi plötsligt inte längre några uppfattningar i olika frågor. Vi skulle barasamordna och hitta samförståndslösningar. Jag delar inte denuppfattningen. Det kan naturligtvis inte vara så att Sverige under sexmånaders tid inte tycker någonting alls i någon fråga.Till skillnad mot ministern tycker jag att det blev riktigt illa när vinärmade oss klimattoppmötet i Köpenhamn, där Sveriges regeringsinsats inte kan kallas annat än ett fiasko – även om miljöministerAndreas Carlgren skyller misslyckandet på USA och Kina ochstatsministern har förklarat att det var u-länderna som obstruerade.Herr talman! Sverige tog initiativ till Stockholmskonferensen 1972och har sedan dess legat i framkant när det gäller miljö- ochklimatarbetet. Våra framgångar har berott på att vi haftett proaktivt och initiativrikt politiskt ledarskap, erfarna och kunnigaförhandlare som har haft stort mandat från politiken, ett långsiktigtinternationellt solidaritetsarbete gentemot utvecklingsländerna,en ambition att vara ett föregångsland inom miljöpolitiken,en miljöpolitik och miljödiplomati med en stark vetenskaplig grundoch en bred förankring för miljöfrågor på hemmaplan.Regeringen Reinfeldts politik har i stället präglats avett osynligt ledarskap där man har skruvat ned förväntningarna införKöpenhamn, en politik som har gått på tvärs medutvecklingsländernas önskemål, en politik där regeringen ville slippaambitiösa åtaganden om nationella utsläppsminskningar inom EU ochförhalade frågan om finansiering av fattiga länders klimatåtgärder,en nedskruvad ambitionsnivå när det gäller Sveriges nationellautsläppsminskningar och en minskad vilja att involveraforskarsamhället och övriga riksdagspartier inför och vidförhandlingarna.Mer om det kan man läsa i en rödgrön rapport som heter Frångårdagens hjälte till dagens fossil på www.rodgron.se.Herr talman! Jag trodde faktiskt inte mina öron när jag hördeSveriges regeringschef uttrycka att det inte skulle bli något bindandeavtal i Köpenhamn långt innan mötet ens börjat. Vad gav det försignaler till alla övriga inblandade parter? Vi gav upp redan innan vihade börjat. Ett sämre förhandlingsläge kunde regeringen knappast haskaffat EU.Man kan naturligtvis se verkligheten med olika ögon. Regeringenvalde att se verkligheten med utgångspunkt i det sätt som de rikaländerna brukar behandla de fattigare, det vill säga ur ett uppifrånperspektiv. Regeringen varken drev på eller stöttadeutvecklingsländernas linje.Jag ser verkligheten ur ett helt annat perspektiv. Det är de fattigareländerna, som redan är hårt drabbade och som vi vet har det svårast attfinansiera både minskningar av utsläpp och anpassning till nyaförhållanden – samtidigt som de med all rätt ska öka sina medborgareslevnadsstandard. I enlighet med den svenska politiken för globalutveckling som ska genomsyra all svensk politik och som alla partier iSveriges riksdag har sagt ja till borde regeringen i EU-samarbetet hastridit för att EU precis som tidigare stöttat utvecklingsländernas krav,i stället för att lägga sig platt både för vissa motspänstiga EU-länderoch så fort USA och Kina delvis pratat ihop sig.Vår före detta miljöminister Lena Sommestad påtalar i endebattartikel att Danmark i internationell press kritiserades hårt för ettbåde kaotiskt och dåligt genomfört klimatmöte. Sverige fick kritik för