Sven Wimnell 8 mars 2010 : Politik i början på 2010 ... - Wimnells

eftersom varje ambition att vara en internationell kraft för förändring,rättvisa och omfördelning av makt och resurser från maktfullkomligatill maktlösa saknas i denna deklaration. I stället slår man gång pågång fast att det är europeiska intressen som ska styra och varafundamenten i svensk utrikespolitik.Jag tror knappast att man jublar över en sådan inriktning i Arica iChile där befolkningen fortfarande insjuknar 25 år efter att svenskaBoliden dumpade våtverksslam i deras stad.Jag tror att glädjen över denna inriktning är begränsad bland depalestinier som såg hur det svenska företaget Assa Abloy investerade istulen mark och i en illegal bosättning på Västbanken.Jag tror att de sudaneser som fick se sina hem och byar jämnademed marken för att man skulle bygga vägar för att köra fram produktertill Lundin Oils anläggningar – ett företag som jag för övrigt tror attutrikesministern känner till – kan hålla sig för skratt.Utrikesministern talade för två decennier sedan om den enda vägenspolitik. Det verkar inte ha hänt mycket sedan dess. Att döma av denutrikespolitiska deklarationen är Carl Bildts tilltro till marknadskrafteroch privata vinstintressen som lösning på världens problemfullständigt orubbad. Men aldrig i historien har det funnits en endaväg. I dag, precis som för 20 år sedan, finns det alternativ. I dag har viett tydligt utrikespolitiskt alternativ, nämligen det rödgröna samarbetet.(Applåder)Anf. 8 BODIL CEBALLOS (mp):Herr talman! Som del i det rödgröna samarbetet kan jag tala om förutrikesministern att vi har ett mycket bra samarbete. Vi betar avområde för område. Vi är ännu inte överens om allt, men det är entidsfråga. Vi måste komma överens, precis som ni har gjort.Om man ser på vad ni hade kommit överens om innan ni tog överregeringsmakten var det inte särskilt mycket. Jag tror att det rödgrönasamarbetet har kommit mycket längre än vad ni hade gjort under denförra valperioden.Herr talman! Jag hann inte riktigt färdigt i mitt förra inlägg. Jag villavsluta det med att säga att jag tycker att det är oerhört viktigt attmedborgarna här i landet ska kunna känna stolthet över de statligabolagens agerande i andra länder. Det är inte acceptabelt att svenskabolag – i synnerhet statliga bolag – agerar på ett sådant sätt att detkränker mänskliga rättigheter i ett annat land.Det är naturligtvis inte bara svenska bolag som är inblandade i attkränka de mänskliga rättigheterna.I måndags uppmanade den iranska fredspristagaren Shirin Ebadivästvärlden att införa sanktioner mot den finsk-tyskamobilsystemtillverkaren Nokia Siemens Networks eftersom hon menaratt de hjälper till att kränka de mänskliga rättigheterna i Iran.Företaget säger att de har sålt mobilnätverk till Iran som kan användastill att avlyssna telefonsamtal, helt i linje med alla andra mobilnät somsäljs runt om i världen. Det är branschstandard.Frågan är om vi medborgare vill att den branschstandard vi har iEuropa kräver av bolagen att deras produkter ska kunna användas föratt förtrycka människor i Europa eller andra länder. Så är det knappast.FRA, trafikdatadirektivet och övriga övervakningssystem kan alla ledatill kränkningar av de mänskliga rättigheterna förutom av denpersonliga integriteten.Ett i raden av alla galenskaper på sistone är överföringen avbankdata, det så kallade Swiftavtalet, mellan EU och USA. Lyckligtvisröstades det ned i Europaparlamentet häromdagen. Vår nya svenskakommissionär fick inte igenom kommissionens förslag som både degröna och hennes egna partikamrater i Europa var starka motståndaretill.