27.07.2013 Views

Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

234 Mervi Kantokorpi<br />

två människor och två världar<br />

kommer inte undan varandra i<br />

det transsibiriska tåget. Så småningom<br />

kommer en kedja av små<br />

berättelser och minnen i gång,<br />

från vilken flickans och mannens<br />

bakgrund växer fram. Med i<br />

berättelsen kommer ständigt nya<br />

människor från Rysslands stäpper,<br />

och hela Sovjetrysslands förfall<br />

och förnedring börjar ta form.<br />

Tåget med sina passagerare<br />

blir i Liksoms poetiska berättelse<br />

besjälat till en omvandlat levande<br />

varelse, i vilken surt, sött och salt<br />

är förenade som i ryska läckerheter.<br />

De långa, detaljerade, filmatiska<br />

katalogerna och den sorgligt<br />

vackra miljön alienerar berättelsen från den grå vardagen, men underströmmen<br />

verkar ändå sann. Helheten blir ändå en förbryllande kombination av<br />

värme och elände. Den kan läsas t.ex. som en allegori över specialrelationen<br />

mellan Finlands mö och sovjetgubbstuten: där finns subordination och tvång,<br />

men också en underlig stamfrändskap, en förmåga att igenkänna den andra<br />

själens likhet. Sovjetrysslands vanvettiga systemdisciplin förenad med korruption<br />

får i romanen levande ansikten ännu i Ulan Bator, där romanens<br />

berörande slutskeden utspelas. Rosa Liksom har skrivit om Sovjetunionen<br />

på 80-talet också tidigare, men denna gång har berättelsen ingenting av postmodern<br />

ironisk fjärmning eller parodi, utan romanen är skriven proppfull av<br />

sorgmodig melankoli, som är så välkänd från den ryska litteraturens stora<br />

tradition, till vilken romanens titel starkt hänvisar.<br />

Intressant är också Eeva-Kaarina Aronens roman Kallorumpu<br />

(Skalltrumman) som utspelar sig i Finlands närhistoria, men är personhistorisk.<br />

Den äger rum under en enda dag i november 1935 på Kalliolinnavägen<br />

i Brunnsparken i Helsingfors, i det hus där marskalken av Finland C.G.<br />

Mannerheim länge var bosatt. Centrum i romanen är fältmarskalken, men<br />

statusen för berättarjaget som förblir anonym både under den beskrivna dagen<br />

och senare ända fram till nutiden. Berättelsen om Mannerheims dag inramas<br />

nämligen av ett intressant försök att i dag beskriva marskalkens dag i ljuset<br />

av dokument och även att fördjupa den med en historisk dags rekonstruktion.<br />

Romanen förutsäger liksom anande andra världskriget, men tragedin under<br />

<strong>Nordisk</strong> <strong>Tidskrift</strong> 3/20<strong>12</strong>

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!