Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen
Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen
Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Att gestalta det outsägliga 291<br />
Och de gånger han nalkas tillvarons gränszoner, som mellan liv och död eller<br />
historia och nu, kommer man nära ytterst laddade knutpunkter. Det är då hans<br />
visionära språk blir extra verkningsfullt.<br />
Broarna mellan materiellt och andligt byggs, som alltid, med gripbart stoff.<br />
Som i denna dikt, ”Snö faller”, från Den stora gåtan:<br />
Begravningarna kommer<br />
tätare och tätare<br />
som vägskyltarna<br />
när man närmar sig en stad.<br />
Tusentals människors blickar<br />
i de långa skuggornas land.<br />
En bro bygger sig<br />
långsamt<br />
rakt ut i rymden.<br />
Tron i Tranströmers dikter, om nu tro är det rätta ordet, upplever jag aldrig<br />
som okomplicerat definitiv, som ett facit att självgott luta sig tillbaka mot.<br />
Tranströmers sinnen är vidöppna för det sammansatta, för alla till synes oförenliga<br />
impulser och intryck, varför han låter sig överraskas.<br />
Så blir också hans bilder av det gudomliga överrumplande. ”Om jag är<br />
mystiker?” frågar sig Tranströmer i en intervju. 4 ”En mystiker har ju stått öga<br />
mot öga med Gud. Jag har bara sett honom springa förbi från sidan.” Här är<br />
väl den gudomliga glimten uttalad av en poet med glimten i ögat.<br />
Kanske skulle man kunna säga om Tranströmers poesi: existensens märkligheter<br />
gömmer sig inte för oss – men vi måste vara vaksamma. För de gör<br />
sällan väsen av sig.<br />
Och skall man närma sig det brännande i åtskilliga av Tranströmers dikter<br />
måste man nog närma sig musiken. Det var mycket signifikativt att mitt allra<br />
första möte med Tranströmer skedde i Västerås domkyrka, där vi lyssnade till<br />
orgelmusik av Bach och Messiaen. Det skulle dröja innan Tranströmer tog<br />
mig till grannbyggnaden, stadsbiblioteket. Musiken först.<br />
Själv är Tranströmer förresten en mycket habil och känslig amatörpianist.<br />
Mot slutet av 80-talet bekänner han att ”min poesi är ett slags kompensation<br />
för det som egentligen skulle uttryckas i musik”. 5<br />
Musiken framstår för Tranströmer ibland som oförstörbar. Man kan ibland,<br />
som bekant, i det närmaste sönderslås av vardagens helveten, men genom<br />
musiken flyger de splittrade skärvorna samman till en ny förening – eller så<br />
förblir man förunderligt oskadd:<br />
<strong>Nordisk</strong> <strong>Tidskrift</strong> 3/20<strong>12</strong>
Change language