Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

304 Mats Bergquist
tur, till att Wallenberg alls fanns i Sovjet och att släppa honom, för att med all
sannolikhet avrätta honom i juli 1947?
De tre frågorna, och många andra, behandlas i den av dåvarande landshövdingen
Ingemar Eliasson och hans medarbetare gjorda offentliga utredning
som publicerades 2003 (SOU 2003:18). Denna grundliga och likaledes välskrivna
rapport på 700 sidor, fick nog inte den uppmärksamhet den förtjänar.
Uppenbarligen har den, och konstigt vore det annars, varit av stor betydelse
både för Jangfeldt och Carlberg. Också den rapport som den svensk-ryska
arbetsgruppen avlämnade år 2000 är självfallet av stort intresse.
Varför rekryterades Wallenberg av WRB - och UD?
När det gäller den första frågan hänger Wallenbergs rekrytering samman med
att han var kompanjon med en till Sverige invandrad ungersk jude, Kalman
Lauer, i det s.k. Mellaneuropeiska Handelsbolaget, som främst ägnat sig åt
att importera livsmedel i Ungern. Wallenberg hade således företagit ett antal
affärsresor dit, och hade således viss erfarenhet av att resa och arbeta i det
tyskdominerade Europa. Lauer hade släktingar kvar i landet, vilkas öde sedan
tyskarna efter ett ungerskt försök att mäla sig ur alliansen med Tyskland –
den 19 mars 1944 ockuperades landet – av uppenbara skäl oroade honom.
Ledande personer i den judiska gemenskapen i Stockholm ville också sätta
igång en räddningsaktion.
Samtidigt frågade den amerikanske ministern (ambassadören) på uppdrag
av det i början av 1944 upprättade War Refugee Board (WRB) våren 1944
UD – och andra neutrala länder – om man kunde förstärka representationen i
Budapest för att skaffa sig en bättre bild av judarnas situation; ditintills hade
Horthy-regimens diskriminerande lagar skärpts och nya införts, men inte hotat
de dryga 800.000 judarna med deportation eller till livet.
UD accepterade förslaget och inom kort utnämndes Wallenberg till
legationssekreterare, som det då hette. UD skulle betala hans lön, men
övriga omkostnader skulle betalas av WRB. Uppdraget var först tidsbegränsat
till ett par månader. Att valet föll på Wallenberg kan delvis ha varit
en slump. Amerikanska ambassaden var belägen i samma fastighet som
Mellaneuropeiska Handelsbolaget. WRB:s representant var inte okunnig om
att Wallenberg fått sin utbildning i USA och hans ungerska kontakter. Vilken
familj han tillhörde visste man givetvis.
En faktor som sannolikt också spelat in var att beslut efter den tyska
inmarschen i Budapest brådskade. Själv tycks Wallenberg inte ha tvekat.
Både Jangfeldt och Carlberg förmedlar att Raoul och lillasystern under 1942
varit bjudna till brittiska ambassaden för att se ”Pimpernel Smith” med Leslie
Howard – f.ö. ungerskfödd! – som den gäckande räddaren av många döds-
Nordisk Tidskrift 3/2012