Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen
Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen
Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Rik utgivning i förlagsfusionens skugga. Finlandssvensk litteratur 2011 241<br />
GUSTAF WIDÉN<br />
RIK UTGIVNING I<br />
FÖRLAGSFUSIONENS SKUGGA<br />
Finlandssvensk litteratur 2011<br />
Litteraturen på svenska i Finland har en minst sagt utsatt position. Någon<br />
kunde kanske tala om en marginaliserad konstform, som bara i enstaka fall –<br />
vi kan tänka på fixstjärnor som Monika Fagerholm, Märta Tikkanen och Kjell<br />
Westö – uppmärksammas utanför det egentliga kärnområdet. Och när finlandssvenska<br />
klassiker som Edith Södergran och Tove Jansson lyfts fram i globala<br />
sammanhang händer det inte så sällan att deras proveniens blir rikssvensk.<br />
Det tycks på många håll vara omöjligt att begripa de historiska mekanismer<br />
som gör att Finland fortfarande – åtminstone rent juridiskt – är ett tvåspråkigt<br />
land, där både finska och svenska är nationalspråk. Och att det följaktligen<br />
finns en rik kultur också på svenska, hur språkpolitiskt besvärlig situationen<br />
än ter sig. Att språkklimatet på senare år hårdnat i takt med Sannfinländarnas<br />
framgångar är ett faktum, som författare och andra konstnärer rimligtvis måste<br />
ta ställning till. Det är ingen överdrift om man påstår att svenskan i Finland<br />
på längre sikt är hotad. Inte på festtalsnivå, kanske, men som en levande del<br />
av vardagsverkligheten.<br />
Särdraget med rika fonder och stiftelser, som öser pengar över kulturens<br />
tegar, gör att finlandssvensk kultur nästan följer ett amerikanskt mönster. Men<br />
det garanterar inte automatiskt liberalism och kulturell vidsyn. Det blev en<br />
chockad författarkår varse hösten 2011 när de sedan ett århundrade etablerade<br />
förlagen Schildts och Söderströms slogs samman. I motiveringarna talades om<br />
att två företag som länge gått med förlust i miljonklassen nu skulle förvandlas<br />
till en lönsam koncern i synergins tecken. I ett längre perspektiv skulle fusionen<br />
alltså innebära att man de facto räddat den finlandssvenska litteraturen.<br />
Och stor vikt lades vid läromedelsproduktionen, en allt mera svårgreppbar<br />
företeelse i nätets tid. Schildts mångårige vd Johan Johnson fick gå och<br />
som styrelseordförande i det nya förlaget tillträdde den hårdföre Kaj-Gustaf<br />
Bergh, som också leder styrelsen för den enda finlandssvenska rikstidningen,<br />
Hufvudstadsbladet. Tidningen ägs av <strong>föreningen</strong> Konstsamfundet, som också<br />
blir dominerande ägare i S&S, medan Schildts forna ägare, Svenska folkskolans<br />
vänner, får nöja sig med en knappt tjugoprocentig andel.<br />
När fusionen, hemlighållen i det längsta, var klar, utbröt en våldsam<br />
debatt. En majoritet av förlagens författare befarade att möjligheterna till<br />
publicering, inte minst inom ”smala” genrer som poesi och essäistisk, nu sku-<br />
<strong>Nordisk</strong> <strong>Tidskrift</strong> 3/20<strong>12</strong>