Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

270 Birgit Munkhammar
Litterärt inspirerade romaner
En annan roman som kandiderade till Augustpriset var den omsorgsfulla historiska
romanen Lacrimosa av Eva Maria Liffner. Den har drag av pastisch i sitt
ordval, sitt sätt att använda latinska och italienska citat, sin införståddhet med
Carl Jonas Love Almqvists liv och verk och sin kännedom om det historiska
Stockholm. Liffner varierar Tintomara-temat från Almqvists "Drottningens
juvelsmycke" på ett sätt som påminner om Virginia Woolfs "Orlando", med en
huvudperson – ett animal coeleste – som växlar kön allt eftersom handlingen
framskrider.
Ett annat, mera nutida perspektiv på samma ämne hade Anna-Karin
Palm, som i romanen Snöängel lät sig fritt inspireras av samma verk av
Almqvist i en markerat ungdomlig historia om Stockholm. Det är också
en förnyad kärleksförklaring till Stockholm sedan Palm återvänt till staden
efter att ha bott i Frankrike i sju år. Om man från Liffners ”Lacrimosa”
bär med sig kvävande stoft och minnet, ja smaken, av svartgrön sammet
får man av Palms ”Snöängel” ett vitalt tillskott av hundpromenader i snö
och hög vinterluft från ungefär tiden för mordet på Olof Palme i mitten av
80-talet. Hennes Tintomara är inte desto mindre en tragisk figur, som till
slut måste gå under.
Marie Hermanson tog sig oförskräckt an ett litterärt tema i Himmelsdalen,
en bok som anspelar på Thomas Manns "Bergtagen", som kom strax efteråt i
Ulrika Wallenströms nya översättning. Inte för att Hermanson behöver skämmas
för sitt resultat, tvärtom, hon tillför det daterade ämnet sanatorievistelser
nya och ironiska synpunkter på bland annat kriminalvård och utvecklingspsykologi.
Hermanson har framför allt sitt säregna konstspråk som ger en ton
av gåtfull saga, en ovanlig gestaltningsförmåga och ett listigt sätt att använda
omvända könsroller.
Latent våld och nederlagsstämning
En kafkaliknande gråhet och hopplöshet av maskulint 80-talssnitt slår emot
en i Magnus Dahlströms roman Spådom, som kom ut efter en 15 år lång paus
i författarskapet. De företrädesvis manliga recensenterna tyckte att hans återkomst
innebar en djupare komplikation i samtidsprosan. I tre avsnitt skildras
en anonym person, som nytillträdd tjänsteman för social och medicinsk övervakning
i en liten ort. Det råder en stämning av nedskärningar, latent våld och
egen opålitlighet som kanaliseras via de egendomliga ”spår” av identitet, som
finns hos de tre jagberättarna och deras närmaste, till exempel en missbildad
hand i stil med Lenis i Kafkas "Processen". "Spådom" arbetar med en form av
misstankens hermeneutik, som leder tanken till moderna deckare eller psykologiska
thrillers, men dramatiken förblir här oförlöst.
Nordisk Tidskrift 3/2012