Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

306 Mats Bergquist
Bengt Jangfeldt påpekar vikten av att Wallenberg då han överlämnade sig
till ryssarna medförde en hel del guld, värdesaker och kontanter som bl.a.
deponerats på den svenska ambassaden av judar i Budapest. Hur kom det sig
att Wallenberg var i besittning av så stora summor? Att UD när man hos de
stridande parterna begärde skydd för beskickningen i Budapest, förtecknade
Wallenberg på ett sätt som klart antydde att han hade ett specialuppdrag,
gjorde sannolikt inte saken bättre i de misstänksamma ryssarnas ögon.
Att Moskva inte riktigt vågade sig på den påvliga beskickningspersonalen
kan man förstå, trots att Stalin i ett berömt uttalande frågat hur många divisioner
påven kunde ställa på fötter. Att man ville respektera Röda Kors-flaggan
var kanske också begripligt. Dels tog man ju hand om försörjningen av många
ungerska judar i stor nöd, dels kunde man ha nytta av Röda Korset i framtiden.
Likaså att man helt enkelt kan ha missat den maskerade italienaren Perlasca.
Men små neutrala länder som Sverige och Schweiz, som varit de ledande i
räddningsaktionerna, kunde man alltså nonchalera; dessa hade dessutom i
Moskvas ögon ett digert skuldkonto från särskilt de ekonomiska relationerna
med Tyskland.
I alla händelser kan konstateras att arresteringen knappast var någon slump;
den hade, vet man numera, redan den 17 januari, således endast några dagar
efter det Wallenberg tagit kontakt med ryssarna, beordrats av vice försvarsministern
Bulganin, efter Stalins död Sovjetunionens premiärminister. Detta
övergrepp förefaller således inte ha kommit oförberett.
Varför släpptes inte Wallenberg?
Sovjetregeringen meddelade den svenska regeringen via vice utrikesministern
Dekanozov den 17 januari att Wallenberg påträffats och stod under sovjetiskt
beskydd. Några veckor senare meddelade den sovjetiska ambassadören i
Stockholm Mme Kollontay utrikesminister Günthers fru samma information
med tillägget att Wallenberg befann sig i Sovjetunionen och att Sverige inte
borde bråka om saken (en upplysning som Günther själv, då sändebud i Rom,
först 1948 delgav UD!). Hon upprepade informationen till Raoul Wallenbergs
mor, Maj von Dardel. Därefter hördes ingenting, medan således den övriga
ambassadpersonalen i april kom till Moskva fvb Stockholm.
Samtidigt började olika uppgifter sippra ut från Ungern om Wallenberg kanske
omkommit i en bilolycka eller ett bombanfall, mördats av ungerska fascister
eller SS-män, eller höll sig gömd någonstans i Ungern. Uppenbarligen
var det fråga om desinformation. Ty snart skulle Moskva komma att inta en
helt annan ståndpunkt än den som meddelats den 17 januari, nämligen att man
trots noggranna efterforskningar inte kunnat återfinna Wallenberg. Detta skulle
bli den sovjetiska hållningen, formellt meddelad till den nye ambassadören
Nordisk Tidskrift 3/2012