Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

252 Úlfhildur Dagsdóttir
ämnesbehandlingen och språket. Kraften kommer till uttryck på två sätt; dels
genom naturkrafterna – havet, vädret, lavinen som beskrivs i berättelsens början
– och dels genom huvudpersonen. Feigð är en sorts kriminalroman eller
thriller, likt Stefán Mánis tidigare böcker, och inramas av två katastrofer som
drabbat Island – den ena orsakad av naturens krafter och den andra av bankrånare.
Med denna roman visar Stefán Máni att en kriminalroman inte bara
är en kriminalroman och att en thriller inte bara är en thriller. Även om en del
av romanen kretsar kring brott och kriminalitet är det långtifrån det som är
bokens tyngdpunkt – utan att för den sakens skull vara något perifert.
Kvinnor och konst
Konsten står i fokus i tre romaner skrivna av kvinnliga författare: Bónusstelpan
av Ragna Sigurðardóttir, Allt með kossi vekur av Guðrún Eva Mínervudóttir
och Trúir þú á töfra av Vigdís Grímsdóttir. Det är intressant att notera hur
dessa tre författare på olika sätt behandlar konsten, men ett har de gemensamt
och det är att se konsten som vägen till insikt och uppvaknande. Hos Vigdís
Grímsdóttir är det ordkonst som står i fokus. Trúir þú á töfra utspelar sig i en
icke närmare bestämd framtid, möjligen år 2020, eftersom det antyds att tolv
år gått sedan premiärministern bad Gud välsigna landet. Här märks anspelningarna
på krisen tydligt och med utgångspunkt i det kan man vidare fundera
på i vilken utsträckning berättelsen, som handlar om diktaturen som en sorts
skådeplats för det absurda, utforskar konstens roll i den ideologiska centrifug
som varit karaktäristisk för det gångna decenniet. Romanen utspelar sig i en
liten isolerad by som styrs av en okänd makthavare, och huvudpersonen är en
flicka som tycks ämnad för en roll som någon sorts frälsare.
Ragna Sigurðardóttirs bok Bónusstelpan handlar bland annat om den
isländska dagligvaruhandelskedjan Bónus roll i samhället, om det isländska
samhällets situation i krisens kölvatten, om konstens situation och till sist
finns där också ett utpräglat isländskt inslag som kretsar kring alternativ medicin
och helbrägdagörelse. Det kan tyckas vara en ekvation som inte går ihop,
men berättelsen innehåller både skarp samhällskritik och en analys av modern
konst (och unga konstnärer). Huvudpersonen är en ung konststuderande som
bestämmer sig för att göra en installation som går ut på att hon blir kassörska
på Bónus, utstyrd i affärskedjans färger: rosa hår och illgula naglar. Ragna
Sigurðardóttir har också i sina tidigare texter lekt med ett symbolmättat bildspråk
på ett effektfullt sätt, allt ifrån hennes första roman Borg (1993) till Hið
fullkomna landslag (2009).
Symboliken är också uppenbar i Guðrún Eva Mínervudóttirs roman Allt
með kossi vekur, för vilken hon fick det isländska litteraturpriset 2011. Boken
handlar bland annat om skaparkraft. En ung man minns en ödesdiger händelse
från 2003 då en sorts undergångsstämning härskade på Island på grund
Nordisk Tidskrift 3/2012