Nordisk Tidskrift 3/12 (PDF 539 KB) - Letterstedtska föreningen

236 Mervi Kantokorpi
På sätt och vis innehåller den
poetiska världen i dag både de
aktiva poeterna och deras läsare.
Den alltför stora inåtvändheten
är dess fara. Statens och andra
litteraturfinansierande institutioners
stöd till poesin är ändå viktigt,
eftersom det främst är fråga
om en genre för unga författare.
Många som har startat som poeter
fortsätter med prosa och andra
konstarter, speciellt i genrer mellan
konstarterna. Vidare fungerar
de som initiativtagare till nästan
all betydelsefull litteraturdebatt i
Finland.
På hösten 2011 publicerades en
ny finsk antologi på femhundra
sidor över experimentell poesi med namnet Vastakaanon (Antikanon). Som
namnet visade utmanade den ovan kritiserades ”allmänt modernistiska traditionen
i bunden form” och dess poetiska uttrycksform. Verkets redaktörer Juri
Joensuu, Marko Niemi och Harry Salmenniemi sade att en viktig orsak till att
boken publicerades var de ”problem, som litteraturkritiken har haft med den
nya finska poesin”. Den experimentella diktningen har enligt dem mottagits
med beskyllningar ”nästan automatiskt om att vara konstlad, abstrakt och
inkrökt”.
”Vastakaanon” innehåller 64 författares dikttexter, och de förenas alla av
intresse för språket och skrivandets materialitet. Olika visuella och metodiska
utgångspunkter är för dem medel att utvidga begreppet att skriva poesi.
Författarna betonar ett verks materials avstånd till den litterära offentlighetens
centrum: med finns också dikter som tidigare funnits endast på nätet eller i
tidskrifter, små trycksaker, och helt nya dikter.
Som dagens poesi, vilken stiger fram ur den modernistiska traditionen, har
också det experimentella avantgardet i dag sin tradition i den finska poesin.
Med i ”Vastakaanon” är experimentalismens gamlingar från 1960-talet som
Jyrki Pellinen och Kari Aronpuro. En annan stor bakgrund till det materiella,
hittade språkets poesi är den amerikanska moderna dikten av New York-skolan
eller skolorna.
När man läser den utmärkta antologin kommer man gång på gång att tänka
på, hur konstgjord den finska traditionen i dag är för många författare. Också
Nordisk Tidskrift 3/2012