Självskadebeteende - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Att se och möta barn och ungdomar
i sårbara livssituationer
Margaretha Åhlén intervjuas av Rigmor Stain
Margaretha Åhlén är socionom och har mer än 45 års erfarenhet av arbete
med barn, ungdomar och familjer, bl.a. som kurator inom Barn och ungdomspsykiatrins
olika verksamheter. Hon gav vid konferenserna ”Hur
man upptäcker, stödjer och hjälper sårbara barn och ungdomar” ett uppskattat
föredrag om hur man kan ge ”Aktivt stöd vid tidiga signaler”. Här
återges, genom en intervju, de råd och anvisningar hon vill ge dem som i sitt
dagliga arbete möter barn och ungdomar som befinner sig i svåra livssituationer.
Tre fjärdedelar av unga tonåringar som skadar sig själva är
flickor och att skada sig själv genom att rispa /skära sig är vanligast.
Ofta rör det sig om väl synligt placerade skador på armarna,
men de kan även förekomma på andra delar av kroppen,
som inte är lika lätta att upptäcka (Socialstyrelsen 2004).
Margaretha säger att den form av självskadebeteende, som
brukar vara lättast att komma tillrätta med är den hon kallar
”gängsolidariteten”. Med det menar hon ett scenario som innehåller
följande: Några flickor i nedre tonåren träffas en kväll. En
av flickorna brukar rispa eller skära sig och mår den här kvällen
inte bra. Hon pratar om att skära sig och så småningom börjar
flickorna rispa eller skära sig allesammans. Det utbreder sig en
känsla i gruppen av att man är osolidarisk om man inte ”följer
med” i självskadandet.
101