Självskadebeteende - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

hur man kan sätta gränser för barnet och utöva olika former av
konsekvenser då barnet uppför sig illa. Det är dock viktigt och
en förutsättning för att gränssättandet och konsekvenserna skall
fungera, att de första delarna finns ”på plats”, dvs. den varma
och empatiska relationen samt förmågan att bekräfta, uppmuntra
och belöna barnet på ett bra sätt. Förutom att undersöka om
metoden fungerar även för föräldrar, så har ett speciellt intresse
riktats till vad föräldrarna tycker om metoden. Det visade sig att
föräldrarna var mycket nöjda. Nittiosju procent av de föräldrar
som deltagit var positiva eller mycket positiva till metoden.
Åttioåtta procent upplevde att de problem de sökt hjälp för hade
förbättrats och hela nittioåtta procent skulle rekommendera en
vän eller släkting att gå i föräldraträningsgrupp (Axberg, m.fl.,
2007).
Även om föräldraträning visat sig vara en effektiv hjälp för
många barn och föräldrar, så är det fortfarande många som är i
behov av ytterligare och/eller annan hjälp. Hur vi beter oss är
ofta beroende av vilket sammanhang vi befinner oss i. En konsekvens
av detta är att det inte är säkert att de goda effekter man
uppnått när det gäller ett barns beteende t.ex. i hemmet, också
märks i t.ex. skolan. Detta medför att insatser för att hjälpa barn
med ihållande störande och bråkigt beteende ofta behöver riktas
mot flera olika områden av barnets livsområden (Webster-
Stratton och Taylor, 2001). Ett annat dilemma är att avhopp från
behandling är förhållandevis vanligt, varför det behövs utvecklas
interventioner som kan erbjudas i andra sammanhang än där
behandling traditionellt brukar bedrivas. En sådan arena är
skolan. I programmet De otroliga åren finns t.ex. även ett lärarträningsprogram,
där lärare utbildas och tränas i hur de kan möta
barn med uppförandeproblem, så att dessa problem minskar i
klassrumssituationen. Även inom det svenska KOMET-programmet
har man utvecklat en klassrumsintervention (Forster, m.fl.,
2005). I en svensk studie användes en modell där Marte meo, en
videobaserad intervention, kombinerades med samordningssamtal
(Axberg m.fl. 2006). Elever, som uppträtt bråkigt och/eller
störande i klassrummet inbjöds att delta i projektet. En Marte meo
vägledare filmade en kort sekvens av samspelet mellan lärare och
en specifik elev. Efter att vägledaren analyserat filmen och
72