Självskadebeteende - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

”Skära för livet”
Stig Söderberg, psykiater, leg psykoterapeut, med dr. Överläkare vid
psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå. Tillsynsläkare,
Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet, Umeå.
Att skära är ett universalmedel. Det är en bot för 1 000 år av
ensamhet, och lindrar ilska och sorg. Smärtan flyttar ut och blir
synlig. Ångesten minskar, maktlösheten släpper tillfälligt. Jag vaknar
upp till här och nu.
− E. H.
”Att skära är ett universalmedel” säger Emma till mig. Hon är en
av många unga kvinnor jag mött inom psykiatrin till följd av
självskadande beteende. Denna gång har hon skurit sig allvarligt,
och är inlagd. Tvångsvårdad. ”Tvångsvård den här gången –
förra veckan räckte det med att jag talade med skolkuratorn! Jag
har inte mer tankar på självmord nu än då. Vad håller ni på med
egentligen?”
Ja vad håller vi på med egentligen? Individualiserar vi ett samhällsproblem?
Flickor som skadar sig själva finns inte bara i Sverige. Under de
senaste 20 åren har självskadande beteende bland flickor och
unga kvinnor blivit alltmer vanligt i hela västvärlden, och börjar
också märkas i urbaniserade delar av utvecklingsländerna. Inom
såväl somatisk som psykiatrisk sjukvård, liksom inom skolhälsovård,
ungdomsmottagningar och socialtjänst, möter vi allt oftare
unga kvinnor som skadat sig själva, oftast genom att skära sig.
Bilden bekräftas i Socialstyrelsens kartläggning (Socialstyrelsen,
2004a). Eftersom det självskadande beteendet vanligtvis inte
37