Självskadebeteende - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

kan man störa sjukdomen, finnas kvar, locka med det roliga
utanför, bryta isolering. Patienter, som haft anorexi har beskrivit
att vänner, behandling, aktiviteter, ursprungsfamilj och egen
familj varit mycket betydelsefulla för tillfrisknandet (Nilsson och
Hägglöf, 2006).
Hur går det sedan?
Dödligheten har minskat, men ätstörningar bör fortfarande ses
som ett allvarligt sjukdomstillstånd. De flesta som kommer till
behandling tillfrisknar inom ett par år men enligt många studier
riskerar cirka 30 procent att få ett långdraget sjukdomsförlopp.
Resultatet efter 16 års uppföljning (Nilsson och Hägglöf, 2005)
visade att alla utom en fortfarande levde och att 85 procent av
de tidigare patienterna inte längre hade någon ätstörning. De
som inte hade haft svåra kroppsliga problem och inte hade
vårdats vid barnmedicinsk klinik hade större chans att tillfriskna
än de som haft svåra kroppsliga problem eller vårdats vid barnmedicinsk
klinik. De flesta hade välfungerande socialt liv beträffande
familj och arbete. De som tillfrisknat snabbast hade en
lägre nivå av perfektionism än de som var sjuka under längre tid.
Minst 20 procent hade ett långdraget sjukdomsförlopp, ofta i
kombination med andra psykiska problem. För att tillfriskna var
både egen aktivitet, behandling och sociala kontakter av stor
betydelse.
Förebyggande arbete
Metoder för att förebygga ätstörningar, där man fokuserar på
mat, kropp och vikt, har inte varit framgångsrika utan har snarare
visats kunna bidra till att öka ätstörningar. Om man vill arbeta
förebyggande bör man fokusera på både risk- och skyddande
faktorer (Steiner, m.fl., 2003). Aktiviteter, som medför ett bättre
mående generellt kan medföra mindre risk att utveckla ätstörningar.
Genom att t.ex. stärka självkänsla med kreativa aktiviteter
som musik, teater och dans kan ungdomar må bra och kanske bli
59