Självskadebeteende - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Ätstörningar
Karin Nilsson, leg psykolog, leg psykoterapeut, med.dr., har arbetat inom
barn – och ungdomspsykiatrin under många år, arbetar för närvarande med
utbildning, forskning, utvärdering och behandling vid Barn – och ungdomspsykiatriska
kliniken, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet,
Umeå.
Under alla tider har det funnits individer som har utsatt sig själva
för svält eller haft svårt för att upprätthålla normal kroppsvikt,
trots att det har funnits god tillgång på mat. Förklaringarna till
detta har växlat och egentligen kan man säga att det har funnits
beskrivningar av individer som haft ätstörningar långt innan
dessa ansågs vara sjuka (Vandereycken och Deth, 1994). Det har
funnits förklaringsmodeller där den som avstod från mat exempelvis
kunde bli helgonförklarad eller ansågs besatt av onda
andar. Senare har fysiologiska och psykologiska förklaringsmodeller
växlat, vilket också haft inverkan på de behandlingsmetoder
som använts. William Gull och Charles Lasège gjorde
1874 den första moderna beskrivningen av anorexia nervosa
(Palmer, 2003). Bulimia nervosa (BN) beskrevs som ett eget
syndrom av Russell (1979).
Ätstörningar kan definieras som ”en ihållande störning i ätbeteende
eller viktkontrollerande beteende, som påtagligt försämrar fysisk
hälsa eller psykosocialt fungerande. Störningen ska inte vara
sekundär till någon känd allmän medicinsk åkomma eller någon
annan psykisk störning.” (DSM-IVR)
49