Självskadebeteende - Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Självmord
Den allvarligaste konsekvensen av psykisk ohälsa är självmord.
Även om en långsam uppluckring av synsättet på självmord skett,
har naturligtvis flera hundra år av samhälleligt skamstämplande
och avståndstagande satt sin prägling på den moderna människans
attityder till självmordsförsök och självmord. Döden är
hotfull och skrämmer oss, och tanken på att någon frivilligt
söker döden är för många ofattbart skräckfyllt. För att skydda
oss tar vi avstånd ifrån problemet bland annat genom att återuppliva
de gamla myterna och tabuföreställningarna om brott,
synd, skam och skuld.
Myter som bör avlivas
En viktig del i självmordsförebyggande arbete är att därför att
öka medvetenheten om självmord och självmordsproblematik
och ogiltiggöra de hämmande vanföreställningarna från äldre
tider. Gång efter annan hör man folk påstå att − Ja, men har
någon bestämt sig för ”att ta livet av sig” kan man ingenting
göra. – Det är alldeles fel. De flesta självmordsprocesser är långvariga,
där individen stegvis närmar sig själva självmordshandlingen
(Bild 1). Det gör det möjligt att finna åtgärder för att bryta
den negativa utvecklingen. Det är en vanföreställning att självmord
är en rationell handling, som grundas på genomtänkta
tankar om livets värde. Här visar forskningen att det sannolikt
bara är några procent av fallen där självmordet skett efter mer
eller mindre rationella överväganden. Numer är man ense om att
de flesta självmordförsök och självmord är impulsiva handlingar,
som sker under starkt inflytande av psykiska störningar och
utlöses av intensiva emotionella krafter eller påfrestningar som
den sårbara individen inte orkar hantera och avvärja själv. De
bakomliggande och de utlösande faktorerna är olika från fall till
fall (Wasserman, 2001).
18