Ladda ner Kongressprotokoll 2011 - Handelsanställdas förbund

Förbundskamrater, ärade gäster. För fem år sedan träffades vi här, på samma plats, för att
hålla kongress och fira Handels 100-årsjubileum. Sedan dess har mycket hänt, både i vår
omvärld och i Handels som organisation.
De förändringar som har ägt rum i politiken och samhället har tvingat oss att anpassa oss till
en ny situation.
Strax efter förra kongressen fick vi en borgerlig regering som drastiskt har förändrat möjligheterna
till fackligt arbete och förutsättningarna för starka fackförbund.
Som en följd av att alliansregeringen ändrade reglerna för a-kassan såg vi ett kraftigt medlemstapp
under framför allt 2007 och 2008. Det var ett hårt slag, men vi har satsat på medlemsrekrytering,
hittat nya former för medlemsvärvning och vi har lyckats hejda tappet. Vi startade
till exempel Storstadsprojektet för att värva medlemmar i storstäderna. Där prövade vi nya
metoder och fick lärdomar som vi kan dra nytta av inför framtiden.
Vi har tappat färre medlemmar än övriga LO-förbund i genomsnitt, men det är en klen tröst.
Störst har tappet varit bland de unga. Det är en utveckling som vi måste vända.
Att rekrytera nya medlemmar är vår allra viktigaste uppgift och måste vara en prioriterad fråga
de kommande åren. Bara om vi är många kan vi vara starka tillsammans.
Utmaningarna i omvärlden har fått oss att kämpa hårdare och förnya vår verksamhet. I kriser
föds kreativitet, det har vi sett tydliga exempel på. De senaste åren har varit ett test av vår
styrka som organisation och vi har bestått provet. Men vi får tydliga signaler om att fackföreningsrörelsen
i sin helhet är hårt pressade, både här hemma i Sverige och internationellt.
Vi tror på den svenska modellen, där lönerna sätts genom förhandlingar mellan starka parter
på arbetsmarknaden. Men vi känner en oro för att inte alla tror på denna modell eller är
beredda att försvara den. Det ställer krav på oss att vi förmår värva medlemmar, att medlemmarna
är aktiva och att vi har en väl fungerande organisation. Det ställer krav på att arbetsgivarna
också är beredda att försvara modellen. Det är klart att när vi ser att Svenskt
Näringsliv ligger bakom och delfinansierar en process som den i Lavalkonflikten – där ett
utländskt företag agerade utanför ramen för svenska kollektivavtal - blir man fundersam, eller
när man hör hur Teknikföretagen för fram krav om lagstadgade lägstalöner.
I spåren av den ekonomiska krisen i Europa ropar nu facken på EU-nivå på lagstiftade minimilöner.
I skenet av dessa saker finns anledning till oro och att vi är beredda att försvara den
modell som vi så hårt tror på.
Lönebildningen i Sverige hotas också av förslag från EU-kommissionen: den så kallade
europakten och förslagen om ekonomisk styrning. Kommissionens förslag innebär att makten
över lönerna riskerar att flyttas till Bryssel, eftersom kommissionen får rätt att övervaka lönebildningen
i enskilda medlemsländer och vidta sanktioner mot de medlemsländer som inte
klarar av att hantera sin ekonomiska situation. Vi vill ha en garanti för att EU-kommissionen
inte ska undergräva den svenska modellen med kollektivavtal, och vi kräver att regeringen ser
till att Sverige får en sådan garanti.
Sedan EU-inträdet har unionen påverkat svensk arbetsrätt och den svenska modellen genom
domar som har fått stora effekter på den svenska arbetsmarknaden. Vi har till exempel fått
Laval-domen som följdes av en lag som försämrar fackets möjligheter att verka för bra löner
och villkor för alla arbetstagare i Sverige genom att företagen till exempel inte behöver ha
någon representant i Sverige. Detta försvårar kraftigt våra möjligheter att kunna träffa
kollektivavtal.
Vi ser nu hur arbetstagare kommer hit från andra länder och tvingas jobba med usla löner och
under urusla villkor. Det är möjligt genom den uppluckring som har skett på EU-nivå. Vårt
krav är lika självklart som tydligt. Svenska kollektivavtals alla villkor ska gälla alla som utför
arbete i Sverige, både för konkurrensneutralitetens och solidaritetens skull.
3 (137)