granskning av utvecklingsinsatser - Svenska missionsrådet

organisationen i sin tur varit svag och att kommunikationen mellan parterna fungerat
dåligt påverkade genomförandet och utfallet av insatsen mycket negativt.
I Nicaragua har en insats genomförts som syftat till att stärka en av kyrkorna där som
påverkansaktör. Brister vad gäller gemensam förståelse och förankring av insatsen inom
organisationen och bland projektets medarbetare har dock gjort att man inte nått så
långt i detta arbete. Förändringsprocessen har saknat ett tydligt fokus och de som skulle
leda processen har inte alltid dragit åt samma håll eller haft förmåga att ta den framåt
(insats 08043).
Flera insatser handlar om att bygga kapacitet hos lokala samarbetsorganisationer. En
viktig slutsats är att det måste finnas ett lokalt ägarskap och en viss organisatorisk
stabilitet för att man på ett bra sätt ska kunna stödja kapacitetsuppbyggnad eller
förändringsprocesser inom en organisation. Detta visar bland annat erfarenheterna från
två volontärinsatser i Etiopien (insats 08V13) och Thailand (insats 04V11).
Framgångsfaktor 5: God planering och effektiv organisering av arbetet
En god analys av den situation man vill förändra, och vilka strategier och metoder som
bäst lämpar sig för att åstadkomma denna förändring, är grundläggande för att en insats
ska lyckas och fungera effektivt. Genom noggranna förberedelser och en genomtänkt
organisering av arbetet skapas goda förutsättningar att nå ett gott resultat. De
framgångsfaktorer som nämnts tidigare och som handlar om kunskap om lokala
förhållanden, brett deltagande av olika aktörer och involvering av målgruppen är viktiga
delar i vad som behövs för en bra planering.
Flera exempel finns på insatser där man utvecklat effektiva metoder och har haft en
genomtänkt förändringsstrategi som lett till bättre måluppfyllelse. I Indien har man i en
insats arbetat med att skapa kluster av självhjälpsgrupper vilket har visat sig vara en
effektiv metod för att kunna utkräva ansvar från myndigheter (insats 06046). I Kenya
har man i en insats med framgång använt en ”training of trainers”-metod i relation till
lärare inom ett arbete kring SRHR, vilket lett till ökad uthållighet. Nätverkande och
partnerskap med andra SRHR-aktörer har bidragit till framgångar med att påverka
Kenyas nationella policyer för SRHR-utbildning i skolor och en mycket positiv
erfarenhet har varit att involvera lärarstudenter som tidigt lär sig om SRHR och sedan
tar med sig detta i sina yrkesliv (insats 09044). I ett annat arbete med självhjälpsgrupper i
Bangladesh har en viktig metod varit att identifiera deltagare som har goda
förutsättningar att lyckas och sedan fungerar som förebilder som kan motivera och
inspirera andra (insats 06011). En rapport från en insats i Kambodja visar att man i
efterhand dragit lärdomen att det skulle varit mer effektivt att arbeta i mer närliggande
byar, i form av kluster, istället för i byar som låg väldigt utspritt vilket varit fallet i den
aktuella insatsen (insats 07027).
Där förändringsstrategin varit otydlig och där olika delar av en insats inte hängt ihop har
organisationerna haft svårt att rapportera kring den sammantagna effekten. Bland annat
erfarenheterna från en insats i Rwanda visar på vikten av att från början ha en tydlig och
sammanhållen förändringsstrategi för att nå goda och uthålliga resultat (insats 04082).
I rapporterna från flera insatser anges bristande förberedelser, planering, styrning och
uppföljning som viktiga orsaker till svaga resultat. Detta rapporteras från insatser i
Republiken Kongo (dåliga förberedelser), Afrika regionalt (för lite personella resurser
72