Häfte D-2 - Socialdemokraterna

124
Partistyrelsens utlåtande över motionerna D192:1-4, D193:1-4,
D194:1-3 och D195 (statliga monopol)
Motion D192:1-4 ( Jönköpings arbetarekommun) yrkar att samhället har
ett huvudansvar för distribution av infrastruktur enligt motionen, att fördelning
av dessa nyttigheter inte huvudsakligen ska bygga på marknadsprinciper,
att det inom dessa områden finns naturliga samhällsmonopol
samt att samhällets ägande ska utökas och utvecklas inom dessa områden
för att säkerställa demokratisk kontroll. I motion D193:1-4 (Kristianstads
arbetarekommun) yrkas att postverksamheten, televerksamheten, järnvägstrafiken
samt eldistributionen ska vara reglerade sektorer med offentligt
monopol, att inriktningen inom dessa branscher ska styras politiskt, att
Sverige ska agera inom EU för att EU:s lagar ska tillåta enskilda länder att
reglera dessa branscher samt att partiet bör utreda vidare huruvida fiberkabelnätet
bör övergå i offentligt monopolägande. Motion D194:1-3 (Eksjö
arbetarekommun) yrkar att all infrastruktur, det vill säga nätägande (telefoni,
el, bredband), återförs i statlig ägo, att nyttjande av nät sedan hyrs ut till
aktörerna på marknaden samt att intäkterna från uthyrningen går till investeringar
och reinvesteringar med syfte att tillhandahålla moderna och
driftsäkra nät som konsumenterna får nytta av. Motion D195 (Eskilstuna
arbetarekommun) yrkar att svensk järnväg, i form av trafik, drift och underhåll
återregleras till verk och sätts i hela folkets ägo.
Självklart har samhället och politiken ett ansvar för att alla människor
har tillgång till en bra och säker infrastruktur. Den utredning som nyligen
sett över effekterna av avregleringarna inom infrastrukturområdet, Regelutredningen,
konstaterar bland annat att den svenska modellen för utbyggnad
av infrastrukturerna kännetecknats av att ett statligt organ haft ansvaret
för uppbyggnaden av nationella stamlinjer medan kommunala eller privata
intressenter ansvarat för regionala och lokala nät. Dessutom karaktäriserades
den svenska modellen av att det skedde en informell samverkan
mellan dessa parter. Det statliga ansvaret och statens roll ökade dock under
efterkrigstidens första tre decennier. Därefter har utvecklingen sett annorlunda
ut, och fler aktörer har fått en framträdande roll inom dessa sektorer.
Samhället, inklusive staten, är i dag närvarande på alla områden som
berör infrastruktur. På grund av historiska och praktiska orsaker varierar
det från område till område på vilket sätt den samhälleliga kontrollen och
den statliga och kommunala närvaron och påverkan av utvecklingen ser ut.
Partistyrelsen menar att det är viktigt att det finns ett samhälleligt ansvar
för viktig infrastruktur. Det samhälleliga ansvaret förvaltas lämpligast
genom stat och kommuner. Följaktligen kan vi också se att stat och kommuner
är viktiga och dominerande aktörer inom alla dessa sektorer. Fördelning
av tillgången till viktig infrastruktur sker heller inte huvudsakligen
utifrån marknadsmässiga principer. Däremot används prismekanismen
inom flera av infrastrukturområdena.
Partistyrelsen har också uppfattningen att ett utökat operativt ansvar
för de viktiga infrastrukturerna varken är en nödvändighet eller någon
garant för en väl fungerande, effektiv och kund- och medborgarorienterad
verksamhet. Den del av partistyrelsen som var aktiv före 1988 minns inte
några lovsånger till Statens järnvägar (SJ).
På samma sätt finns det ingen anledning att förringa eller vifta bort
de problem vi kan se i dag.