Häfte D-2 - Socialdemokraterna

134
Partistyrelsens utlåtande över motionerna D197:1-2, D198:1-2,
D199:1-3, D200:1-3, D201 och D202:1-2 (infrastrukturinvesteringar)
Motion D197:1-2 (Melleruds arbetarekommun) yrkar att kongressen ska
besluta uppdra åt partistyrelsen att verka för investeringar i järnvägsförbindelsen
Kornsjö–Öxnered som en del av ett fullföljande av den skandinaviska
triangeln samt att av regionalpolitiska skäl verka för en prioritering
av investeringar i bättre kommunikationer i Dalsland i linje med
intentionerna i motionen. I motion D198:1-2 (Hisingens arbetarekommun)
yrkas att en tågtunnel behövs för att eliminera Göteborgs central
som säckstation och att tågtunneln ska vara ett prioriterat mål nationellt.
Motion D199:1-3 (Helsingborgs arbetarekommun) yrkar att kongressen
beslutar att kräva att det ett byggs en järnvägstunnel i Norra Öresund, att
kongressen uppmanar regeringen och partiet att verkar för att en järnvägstunnel
i norra Öresund kommer till stånd och att frågan förs upp på den
politiska agendan samt att kongressen uppmanar den svenska regeringen
att ta upp denna fråga med den danska regeringen för en gemensam lösning
på tunnelförbindelse och höghastighetsjärnväg i de båda länderna.
Motion D200:1-3 (Helsingborgs arbetarekommun) yrkar att Europakorridoren
tas upp i planerna för framtida infrastruktursatsningar i Sverige,
att bidrag söks i EU för att koppla ihop Europakorridoren med järnvägsnätet
inom EU samt att kontakter tas med regeringarna i Danmark och
Tyskland för att samordna järnvägstrafiken. I motion D201 (Härjedalens
arbetarekommun) föreslås att Inlandsbanan rustas upp för såväl personsom
godstrafik året runt. Motion D202:1-2 (Härjedalens arbetarekommun)
yrkar att Inlandsbanan rustas upp för högre tonnage och hastigheter
samt att Inlandsbanan elektrifieras.
Partistyrelsen menar att infrastrukturens betydelse inte kan underskattas.
Infrastrukturen fyller en praktisk funktion i vardagen för medborgare,
näringsliv och offentlig verksamhet. Vi är alla på olika sätt beroende
av infrastrukturen. Därför genomför regeringen en mycket stor satsning
på infrastrukturen. Den följer av att insikten om infrastrukturens betydelse
för utveckling och tillväxt har växt under senare år, men vi har också
behov av att göra en stor satsning efter de i vissa avseenden förlorade år
som 1990-talet innebar till följd av arvet efter den borgerliga regeringens
budgetpolitik
År 2004 fastställdes de långsiktiga infrastrukturplanerna. Detta föregicks
av ett omfattande planeringsarbete som innehöll tekniska överväganden,
de transportpolitiska målen, ett intensivt arbete av en lång rad myndigheter
och specialister, många sammanträffanden mellan olika företrädare
och inte minst en mängd upparbetad kunskap från tidigare processer. I
det arbetet vägdes en mängd olika aspekter mot varandra och en lång rad
beslut fattades. En aktiv dialog fördes mellan regeringen, regioner och län.
Trots den stora satsningen på infrastrukturen de kommande åren
finns många uppdämda behov. Även om vi i Sverige generellt har en väl
utbyggd infrastruktur finns det många vägar och järnvägar som kan förbättras
för att ännu bättre klara person- och godstransportsektorernas
behov. Infrastrukturen har också en mer utopisk sida som fångar drömmar
om framtiden, och den utgör ofta något handfast att samlas kring. Den
sidan av infrastrukturen måste givetvis tas till vara. Den gör att vi ständigt
tvingas utmana invanda föreställningar och vi får då nya utgångspunkter