Häfte D-2 - Socialdemokraterna

Med hänvisning till ovanstående hemställs
1) att partikongressen beslutar att uppdra åt partistyrelsen att ta initiativ till
att en bättre och mer hållbar finansieringsmodell tas fram för långsiktiga
investeringar i vägar och järnvägar.
Christer Adelsbo, Kerstin Engle, Anders Bengtsson, Ulla Wester, Göran S
Persson
Ängelholms arbetarekommun beslöt att anta motionen som sin egen.
Motion D284
Västerviks arbetarekommun
Nya modeller behövs för långsiktiga satsningar på vägar och järnvägar
E 22 från Malmö till Norrköping har en mycket stor betydelse för sydöstra
Sverige. De fyra berörda länen Skåne, Blekinge, Kalmar och Östergötland
och dess kommuner och företag har länge arbetat för en utbyggnad av E 22.
Det råder en bred politisk enighet i de fyra länen om hur viktigt det är
med en utbyggnad av E 22. I den nu aktuella planen ingår en utbyggnad i den
södra delen för 700 miljoner kronor. Det är otillräckligt med hänsyn till att de
stora behov som finns i Blekinge, Kalmar och Östergötlands län inte har tillgodosetts.
Om full effekt ska uppnås måste investeringar göras på hela E 22.
Men inte ens de investeringar som jag trodde var klara och som jag har
hälsat med tillfredsställelse, även om de är otillräckliga, blir nu av. De 700 miljoner
som avsatts kommer i stället att investeras i Västsverige och Trollhättan
som ett led i ansträngningarna att stärka svensk bilindustris konkurrenskraft.
Det finns nog ingen som motsätter sig investeringar i Västsverige. Att
landets bilindustri klarar konkurrensen berör många människor och är en
riksangelägenhet. Men det är inte rimligt att dessa satsningar sker på bekostnad
av andra landsändar som har lika stora eller ännu större problem.
Men det räcker inte med kritik. Det gäller att se framåt och försöka hitta
konstruktiva lösningar.
För mig är det alldeles uppenbart att vi inte kan fortsätta med det arbetssätt
och de planeringsmodeller vi har idag för infrastrukturinvesteringarna.
Under flera år har politiker, kommuner, länsstyrelser, regionala organ, fackliga
organisationer med flera, lagt ner ett omfattande arbete på den infrastrukturplan
som skulle gälla för perioden 2004-2015. Planen läggs fast, men efter
tio månader ändras förutsättningarna totalt.
Vi har sagt att för planperioden ska 383 miljarder fördelas. Men vad är
det egentligen för substans i de siffrorna?
En planperiod för 2004-2015 ger intryck av ett långsiktigt tänkande. Det
är naturligtvis bra. Är det någonstans som det behövs långsiktighet är det när
det handlar om investeringar i vägar och järnvägar. Men som det är nu blir det
mest teori av de fina planerna.
Jag vill än en gång understryka att jag inte motsätter mig satsningar i
Västsverige och i Trollhättan. Och debatten gäller inte bara E 22, även om
den självklart är angelägen för oss.
Nej, i stället handlar det om att vi måste ha ett system som innebär att
de långsiktiga investeringsplanerna genomförs enligt den prioritering som har
93