Häfte D-2 - Socialdemokraterna

Många har varit engagerade i framtagandet av de infrastrukturplaner
som fastställdes våren 2004. Partistyrelsen har stor förståelse för att de
som varit engagerade i syfte att realisera konkreta projekt som sedan inte
rymdes inom planeringsramarna blev besvikna. Givetvis blir besvikelsen
på ett sätt ännu större när projekt som rymdes inom ramen sedan inte realiseras.
Det speglar planeringens problem. Vi måste ha ett långsiktigt mål
tydligt för oss, samtidigt som vi måste vara beredda att reagera på förändringar
i vår omvärld. Förändringar som vi inte själva rår över, kan förutse
eller påverka.
På samma sätt som det naturligtvis finns förväntningar om att den
långsiktiga planeringen skall ligga fast så finns också förväntningar på att
insatser ska kunna göras när situationen förändras och behov som inte
kunnat förutses uppstår. Finansieringen av infrastrukturen sker idag
genom anslag som fastställs av riksdag och regering. I själva verket bestäms
alltså det slutliga resultatet av planerna varje år vid fastställandet av
den statliga budgeten. Vid sidan av det används idag ett antal redskap för
att skapa större flexibilitet. Bland annat sker viss finansiering genom lån
från riksgäldskontoret. Förskottering används också för att möjliggöra
tidigareläggning av angelägna investeringar, framförallt av vägar. För att
inte det redskapet ska omintetgöra den planeringsprocess som regering
och riksdag har fastställt, och som tar sin utgångspunkt i de transportpolitiska
målen, söker myndigheterna prioritera projekt som ligger tidigare i
planen – snarare än projekt som ligger senare – när ansökan om förskottering
prövas. Om vi vill ha handlingsutrymme i framtiden är det dock
nödvändigt att förskottering och lånefinansiering inte upptar för stor del
av de långsiktiga planerna. Båda finansieringsformerna innebär ökade
kostnader. Lånefinansiering leder till räntekostnader för staten, vilket därmed
begränsar framtida ekonomiskt handlingsutrymme. Förskottering
belastar budgetarna i de kommuner som väljer och får möjlighet att förskottera
en investering.
Det system som i dag används för planering och genomförande av
investeringar i infrastrukturen speglar de sätt på vilka man sökt möta krav
på både långsiktighet och flexibilitet. Partistyrelsen menar att det system
vi har idag knappast är optimalt och att det måste utvecklas kontinuerligt.
Det kommer sannolikt alltid att spegla den nödvändiga balansgången
mellan långsiktighet och behov av flexibilitet. I det perspektivet är förskottering
enligt de principer som tillämpas idag ett sätt att möta två delvis
motstridiga krav utan att äventyra de mål som riksdag och regering lagt
fast. För närvarande pågår ett arbete för att ytterligare utveckla planeringssystemet.
I det arbetet tas tidigare erfarenheter tillvara och då kommer
både behovet av långsiktighet och flexibilitet att beaktas.
Partistyrelsen föreslår kongressen besluta
1) att avslå motion D285,
2) att anse motionerna D283 och D284 besvarade med hänvisning till
partistyrelsens yttrande.
91