Häfte D-2 - Socialdemokraterna

244
Motion D271
Västerviks arbetarekommun
Ge turisten en chans till goda fiskevatten.
Det fria handredskapsfisket infördes av den socialdemokratiska regeringen
redan 1985. Tanken var att ett stort antal människor skulle få möjlighet till
avkoppling och aktivitet på fritiden. Under de 20 år som gått har fritidsfisket
och turistfisket ökat väsentligt. Tillgången till goda fiskevatten i orörd natur
är unik för Europa.
Det förslag till nya ramar för kust- och insjöfisket som riksdagen beslutade
om våren 2004, innebär en satsning på det lokala och regionala fisket.
Denna satsning förväntas ge ökad sysselsättning.
Vi menar att en samtida satsning på fisketurism kan mångdubbla arbetstillfällena.
Många inhemska och utländska turister är beredda att lägga ner
stora pengar på att få fiska på sin fritid. En turistverksamhet kan för yrkesfiskaren
också vara en chans till kompletterande arbete, samtidigt som han eller
hon får nya möjligheter att vårda och bevara fiskbestånden.
Ett sätt att utveckla fisketurismen är att skapa fiskevårdsområden som
omfattar hela kommuner. En gemensam organisation för kommunens alla
berörda vattenägare ger bättre överblick över hur vattnen ska användas, vilket
fiske som får bedrivas, vilka investeringar som behöver göras och vilka vatten
som ska vara skyddade.
Turismen i Sverige är en bransch med stor utvecklingspotential. Vi vill
att den socialdemokratiska regeringen tar sitt ansvar i lanseringen av Sverige
som turistland – och i lanseringen av fisket som en attraktiv möjlighet till
avkoppling och aktivitet i naturlig miljö.
Förslag till beslut:
1) att partikongressen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs
om en satsning på fisketurism och en utvecklad socialdemokratisk fiskepolitik.
Krister Örnfjäder
Västerviks arbetarekommun beslöt att anta motionen som sin egen.
Partistyrelsens utlåtande över motion D272:1-2 (friska sjöar)
I motion D272:1-2 (Orust arbetarekommun) yrkas att partiet ska arbeta
för att i skogsvårdslagens hänsynsregler inarbeta hur skogsbruk ska ske så
markskador ej uppkommer som kan generera utsläpp av metylkvicksilver,
samt att i miljöbalken inarbeta tillsynsregler i samma syfte.
Metylkvicksilver är ett mycket giftigt ämne vars användning som tur
är minskar. Spridning av kvicksilver sker framför allt vid förbränning av
dåligt sorterat avfall, från järn-, stål- och metallverk samt vid förbränning
av kol, torv och ved. Kvicksilver används dessutom fortfarande inom tandvården
i form av tandamalgam – en legering av metalliskt kvicksilver, silver
och tenn. Denna hantering innebär en risk för spridning av kvicksilver
till miljön via krematorier och bristfälligt fungerande amalgamavskiljare
vid tandvårdskliniker. Skogsbruket är alltså inte ensamt ansvarig för halter
och nivåer av kvicksilver i mark och vatten.