Häfte D-2 - Socialdemokraterna

92
Motion D283
Ängelholms arbetarekommun
Nya modeller behövs för långsiktiga satsningar på vägar och järnvägar.
Enligt vår uppfattning är det nu dags att vi socialdemokrater tar initiativ till
en ordentlig diskussion om hur de långsiktiga investeringarna i vägar och
järnvägar ska finansieras. För oss är det alldeles uppenbart att vi inte kan fortsätta
med det arbetssätt och de planeringsmodeller vi har idag för investeringar
i vägar och järnvägar. Det som har skett med den viktiga pulsådern i våra
fyra län E 22 är ett påtagligt exempel på det ohållbara med dagens modell.
E 22 från Malmö till Norrköping har en mycket stor betydelse för sydöstra
Sverige. De fyra berörda länen Skåne, Blekinge, Kalmar och Östergötland
och dess kommuner och företag har länge arbetat för en utbyggnad av E 22.
Det råder en bred politisk enighet i de fyra länen om hur viktigt det är
med en utbyggnad av E 22. I den nu aktuella planen ingår en utbyggnad i den
södra delen för 700 miljoner kronor. Det är otillräckligt med hänsyn till att de
stora behov som finns i Blekinge, Kalmar och Östergötlands län inte har tillgodosetts.
Om full effekt ska uppnås måste investeringar göras på hela E 22.
Men inte ens de investeringar som vi trodde var klara och som vi har hälsat
med tillfredsställelse, även om de är otillräckliga, blir nu av. De 700 miljoner
som avsatts kommer i stället att investeras i Västsverige och Trollhättan
som ett led i ansträngningarna att stärka svensk bilindustris konkurrenskraft.
Det finns nog ingen som motsätter sig investeringar i Västsverige. Att
landets bilindustri klarar konkurrensen berör många människor och är en
riksangelägenhet. Men det är inte rimligt att dessa satsningar sker på bekostnad
av andra landsändar som har lika stora eller ännu större problem.
Men det räcker inte med kritik. Det gäller att se framåt och försöka hitta
konstruktiva lösningar.
För oss är det alltså uppenbart att vi inte kan fortsätta med den finansieringsmodell
vi har idag för infrastrukturinvesteringarna. Under flera år har
politiker, kommuner, länsstyrelser, regionala organ, fackliga organisationer
med flera, med flera lagt ner ett omfattande arbete på den infrastrukturplan
som skulle gälla för perioden 2004-2015. Planen läggs fast, men efter tio
månader ändras förutsättningarna totalt.
Vi har sagt att för planperioden ska 383 miljarder kronor fördelas. Men
vad är det egentligen för substans i de siffrorna?
En planperiod för 2004-2015 ger intryck av ett långsiktigt tänkande. Det
är naturligtvis bra. Är det någonstans som det behövs långsiktighet är det när
det handlar om investeringar i vägar och järnvägar. Men som det är nu blir det
mest teori av de fina planerna.
Vi vill än en gång understryka att vi inte motsätter oss satsningar i Västsverige
och i Trollhättan. Och debatten gäller inte bara E 22, även om den
självklart är angelägen för oss.
Nej, i stället handlar det om att vi måste ha ett system som innebär att
de långsiktiga investeringsplanerna genomförs enligt den prioritering som har
gjorts. Samtidigt är det nödvändigt att ekonomiska buffertar införs i budgetarbetet
så att särskilda insatser, som de i Västsverige, kan göras när det uppstår
ett behov.
Det är dags att vi socialdemokrater tar initiativ till en ordentlig diskussion
om denna viktiga framtidsfråga med syfte att hitta en bättre fungerande
modell för långsiktiga investeringar i vägar och järnvägar.