Samhällsekonomiska aspekter av ett vinter-OS ... - Statskontoret

Erfarenheterna från Lillehammer visar (Teigland 1996) att ny infrastruktur
bör vara bättre anpassade till behoven i efterhand. Teigland illustrerar detta
med att ett lokalt samhälle, som Lillehammer, med 24 000 invånare inte
behöver två stora ishockeyhallar med 13 000 sittplatser. Inkomsterna från de
nya och stora anläggningarna täcker endast 1/3 av driftskostnaderna. Även
om den nationella nivån täcker nästan alla investeringskostnader, kan drift
och underhåll av sportanläggningarna bli ett ekonomiskt problem i efterhand.
Ekonomiska problem efter spelen tvingade Lillehammer att skära ner
den kommunala budgeten för service och tjänster samt sälja ut offentlig
egendom.
Enligt Teigland är en huvudslutsats av de norska erfarenheterna att de som
planerar för framtida mega-events borde ägna större uppmärksamhet åt
effekterna och behoven som uppkommer i efterhand på de orter som varit
värd för spelen. Teigland hänvisar även till andra studier, som visar på
risken för alltför stora investeringar i samband med speciella arrangemang,
som efteråt lett till stora underskott och underutnyttjad infrastruktur.
Totalt sett beräknas det nationella underskottet av det olympiska värdskapet
vara omkring 5–6 miljarder nok. Den långsiktiga regionala effekten är i hög
grad baserad på en omfördelning av resurser inom landet. För regionen uppfattas
OS ha varit en fördel, men i ett nationellt perspektiv är slutsatsen i
ekonomiska termer det motsatta. Om regionen skulle ha varit ansvarig för
att täcka underskottet skulle allvarliga ekonomiska problem ha utvecklats.
Staten finansierade underskottet och stödde även de lokala myndigheterna
med medel i planering och drift av anläggningarna efter spelen samt även
med stöd till det lokala och regionala näringslivets utveckling.
En finansiell kalkyl över vinterspelen i Vancouver 2010
I en cost-benefit analys av de kommande olympiska vinterspelen i
Vancouver 2010 har forskarna bl.a. beräknat konsekvenserna för de offentliga
budgetarna (Shaffer m.fl. 2003), dvs. om arrangemanget ger en nettoavkastning
eller kostnad för skattebetalarna. Beräkningen avser den finansiella
nettoeffekten av alla investeringar och aktiviteter som påverkas av OS.
Den övergripande bedömningen är att spelen inte är fördelaktiga ur ett
finansiellt perspektiv. Det kommer att bli en nettokostnad för de offentliga
budgetarna som antingen leder till minskade satsningar på andra områden
eller ökade skatter eller underskott. Analysen visar att spelen inte kommer
att vara självfinansierade utan medför en nettokostnad för British Columbia
på 1,23 miljarder CAD. Beräkningen utgår från Auditor General´s uppskattningar
som diskonterats. Vidare har nettokostnaderna reducerats med värdet
av ökade skatteinkomster till regionen. I den aktuella cost-benefit analysen
ingår dessutom tidigare obudgeterade offentliga kostnader för regionen och
dess myndigheters olika stöd och tjänster till spelen. Ytterligare en kostnad
som tagits med i kalkylen är alternativkostnaden för den federala regering-
66