Alkohol och hälsa - Statens folkhälsoinstitut

alkohol och hälsa – en kunskapsöversikt 51
studien inte kan besvara frågan om stora mängder alkohol kan vara skadligt för kärlen –
den innehöll inga individer som drack på det viset.
Den mest vedertagna förklaringen till alkoholens skyddande effekter är att det goda
kolesterolet HDL stiger med ökande alkoholintag och detta anses kunna förklara ungefär
hälften av den skyddande effekten (22). Andra tänkbara mekanismer är lägre grad av
inflammation vid högre alkoholintag (23), ökad insulinkänslighet (24, 25) och minskad
trombocytaggregation (26). I en metaanalys som publicerades 1999 fann man ett starkt
och samstämmigt stöd för en koppling mellan måttligt alkoholintag och högre koncentrationer
av HDL-kolesterol och samtidigt lägre koncentrationer av fibrinogen som är ett viktigt
led i koagulationsprocessen (27). Man räknade ut att risken för hjärtinfarkt teoretiskt
skulle minska med cirka 25 procent vid ett intag av 30 g alkohol per dag, men noterade
samtidigt att det fanns få studier på kvinnor. Men man bör observera att de mekanismer
som kan förklara den hjärtskyddande effekten endast gäller vid måttligt intag. Vid berusningsdrickande
ses i stället motsatta effekter på HDL-kolesterol, fibrinogen, insulinresistens
och trombocytaggregation, med ökad risk för hjärtinfarkt (28).
Slutsatser
Stora mängder alkohol medför otvetydigt risk för skada på hjärta och kärl. Lågt till måttligt
alkoholintag har inga uppenbara skadeeffekter på hjärta och kärl, utan kan möjligen ha
skyddande effekter. Trots att vi har ett stort epidemiologiskt bedömningsunderlag, kvarstår
fortfarande betydande tolkningssvårigheter. Därför kan vi inte ge några rekommendationer
om alkoholintag för att förebygga kranskärlssjukdomar. Om man jämställer alkohol
med ett läkemedel så är den riskminskningen med alkohol av samma storleksordning som
många läkemedel som också sänker infarktrisken, exempelvis till exempel acetylsalicylsyra,
lipidsänkare eller beta-blockerare. När det gäller läkemedel är det ett oavvisligt krav att
nyttan bevisas i en så kallad randomiserad studie där individer fördelas slumpvis till interventionsgrupp
respektive kontrollgrupp. Sådana studier finns inte för alkohol, och kommer
sannolikt inte att göras heller, eftersom den befolkning som skulle kunna tänka sig att
lika gärna dricka alkohol som att avstå inte finns. Bruket av alkohol bestäms dels av i vilken
kultur man lever och dels av ett individuellt val. Oavsett balansen mellan risk och
nytta, såsom den framkommer i de många studier som finns, måste alkohol betraktas som
en kemisk substans och som vilket läkemedel som helst, med såväl goda som dåliga egenskaper.
Med hänsyn till detta, och till alkoholens väl kända negativa effekter, finns ingen
anledning till att uppmana någon att öka sin alkoholkonsumtion. De som redan har en låg
till måttlig konsumtion och som har uppnått en ålder där kranskärlssjukdom kliniskt börjar
ge sig till känna behöver sannolikt ur hjärt-kärlsynpunkt inte rådas att sluta med det. Men
man får vara uppmärksam på att alkohol som födoämne är energirikt. Ett glas vin innehåller
15–25 procent mer energi än motsvarande mängd standardmjölk. Vidare går gränsen
för där risken överstiger nyttan vid en lägre nivå för kvinnor än för män. Och slutligen, för
yngre personer, där risken för hjärt- och kärlsjukdomar är mycket låg och risken för senare
alkoholrelaterade problem okänd, finns det ingen anledning att ur hälsosynvinkel rekommendera
annat än stor måttfullhet.