Utan-piska-och-morot

eglering kan anses ohållbar eftersom den bara håller i sig så länge det finns en extern källa som
distribuerar straff respektive belöningar, något som redan framgår i Skinners (1953)
behavioristiska forskning om betingning. Eftersom ideella inte får betalt och inte är juridiskt
bundna till organisationen är denna typ av reglering och den sortens kontrollerad motivation
som den förknippas med relativt ovanlig bland ideella. Det finns dock exempel på skolor i USA
där ideellt arbete är en obligatorisk del av utbildningen (Millete & Gagné, 2008). I Sverige kan
ideellt engagemang ses som en god merit på CV:t vilket kan leda till tendenser åt extern
reglering i det ideella arbetet. Om ett beteende tillräckligt många gånger kopplas ihop med ett
straff tenderar individen att utveckla skam och skuld kring detta beteende och därför undvika
det trots att den externa straffmekanismen inte längre finns närvarande. Även beteenden som
återkommande belönas kan ge upphov till en inre röst som säger att man varit duktig vilket kan
fortsätta att driva beteendet. Detta kallas introjicerad reglering (Deci & Ryan, 2000). Det
handlar alltså fortfarande om att agera för att uppnå belöningar/undvika bestraffningar men som
distribueras av individen själv i termer av tankar och känslor. Denna form av reglering leder till
en relativt kontrollerad motivation där individen upplever sitt värde vara kopplat till prestation
och bekräftelse (ibid). Ideellt arbete som motiveras genom strävan efter att döva ett dåligt
samvete eller önskan att bevisa för sig själv och andra att man är en god människa kan ses som
ett exempel på introjicerad reglering (Millette & Gagné, 2008). Som tidigare nämnts menar Von
Essen (2008) att ideellt engagerade människor i grunden drivs av viljan att skapa en positiv
självbild som ansvarstagande medborgare. Formulerat på detta sätt gränsar denna motivation
dock mot nästa regleringsgrad.
En del beteenden drivs av värden och högre ideal som vi anser viktiga och försöker anpassa vårt
handlande efter, och identifierar oss med. Att engagera sig ideellt för något man tycker är en bra
sak som stämmer överens med ens värderingar är exempel på denna typ av reglering (Millette &
Gagné, 2008). Detta beskrivs som identifierad reglering och ger upphov till relativt autonom
motivation men det är fortfarande fråga om en yttre reglering eftersom skälet till de beteenden
som det leder till ligger utanför själva handlandet i sökandet efter en konsekvens, t.ex. att göra
världen bättre (Deci & Ryan, 2000). När värderingar och ideal blivit integrerade i den egna
självbilden och inte bara något vi vill identifiera oss med uppnår vi den mest autonoma formen
av yttre motivation genom så kallad integrerad reglering. Liksom med den identifierade
regleringen finns det fortfarande ett konsekvenstänkande även om det i detta fall är starkare
förankrat i individen och därför ger upphov till mer autonom motivation och starkare känsla av
frivillighet och engagemang (Ryan & Deci, 2000). Den mest autonoma formen av motivation
drivs av intern reglering där individen, oberoende av tanken på konsekvenser väljer att agera för
att en aktivitet i sig är berikande, rolig, intressant, lustfyllt och stimulerande. Detta är i princip
detsamma som inre motivation. I figur 1 illustreras de olika motivationstyper som beskrivits.
Reglering:
Extern – Introjicerad – Identifierad – Integrerad – Intern
Motivation: Kontrollerad Autonom
Figur 1. Olika sorters motivation och reglering (bearbetning av Deci & Ryan, 2000)
28