Utan-piska-och-morot

Antingen är man oerhört fokuserad på klimatfrågor och då är man med i klimatnätverket
och allt möjligt så brinner man väldigt mycket för det och då finns det en viss risk att man
blir lite putt för att andra inte är lika engagerade för att dom istället tycker att handla
miljövänligt är väldigt viktigt osv. Så att basen så att säga för det ideella engagemanget är
människor som brinner och man orkar inte brinna för mer än en fråga riktigt. (Lennart)
De informanter som förklarade problem i föreningsarbetet med medlemmarnas personliga
egenskaper och individuella personligheter hade lättare att formulera åtgärder än de som lade
större vikt vid faktorer i samhället. Universallösningen visade sig här vara att hitta nya aktiva
och på frågan vilka vägar framåt informanten såg när det gäller att utveckla kretsarnas
kommunikationsstrategier svarade denne att det enda man kan göra är att få in friskt blod i
kretsen. Samtidigt som engagemangsmodellen kan sägas vara mer optimistisk än
livspusselmodellen när det gäller medlemmarnas möjlighet att bryta sig loss från de strukturella
begränsningarna och prioritera det ideella engagemanget pga. en stark inre drivkraft är den
pessimistisk när det kommer till möjligheterna att engagera medlemmar som inte har denna
drivkraft naturligt. På frågan varför det är svårt för kretsarna att nå ut och utveckla sina metoder
svarar en ordförande i en mindre krets:
Alltså min analys är solklar! Det beror på individerna själva. Dels är dom rädda för att
synas och höras och sen finns det en inneboende tröghet (Stellan)
En central utgångspunkt i engagemangsmodellen är att det är svårt att styra medlemmarnas
engagemang vilket, som vi ska se, leder till olika konsekvenser beroende på om man väljer att
se de positiva eller negativa sidorna av saken. Ledarskap utifrån engagemangsmodellen blir att
ge stor frihet och att inte styra medlemmarna, särskilt inte dem som har stort engagemang.
Vidare måste ledarskapet vara generöst med resurser och satsa på sakfrågorna eftersom det är
pga. sitt engagemang i dessa som eldsjälarna överhuvud taget är aktiva i föreningen. I övrigt
finns här en viss skepsis till ledarskap i det ideella arbetet, kanske tydligast formulerat i följande
resonemang:
Ja, det här med ledarskap alltså, det har jag svårt för i det här sammanhanget. Det är nåt
man sysslar med inom näringslivet. I en sån här krets... det är ideellt arbete... problemet
såhär ute i landet är ju inte att vi har massor av människor som vill vara med om det här och
vill bli ledda eller leda själva, problemet är ju att överhuvudtaget få några som drar
föreningen vidare och då kan man ju säga att då dom man får i en styrelse, man får ju inte
som sin uppgift att leda dom till att göra massa saker. Jag är glad för det de gör om man får
säga hur verkligheten är. […] Därför är det knepigt med begreppet ledarskap, det hör inte
riktigt hemma i en ideell förening, vi jobbar väl ihop och var och en sysslar med det den är
intresserad av och brinner för och dessutom gör var och en vad den har tid med. (Sten)
Ledarskap i det ideella arbetet måste alltså, enligt engagemangsmodellen utgå från en ickestyrande
princip eftersom den ideella motivationen helt enkelt bygger på att man får göra det
man brinner för. Istället för att styra måste ledaren ta utgångspunkt i individens önskemål och
fånga upp det engagemang som finns. På frågan hur man ska locka nya aktiva svarade en
informant:
61