Utan-piska-och-morot

Livspusselmodellen utgår ifrån individens behov. Den är alltså individorienterad eftersom den
fokuserar på hur den enskilda medlemmen får föreningsengagemanget att passa in i sin
livssituation i stort. Den är behovsorienterad då den ser det som ledningens uppgift att hitta sätt
att hjälpa medlemmarna att hinna med alla sina åtaganden utan att känna sig stressade och
otillräckliga.
Individens intressen
Engagemangsmodellen utgår ifrån att medlemmarnas motivation främjas av att få jobba med de
frågor man är personligt engagerad i och hämmas av att hjärtefrågor prioriteras ner och inte få
jobba med det man brinner för. Svedberg et al. (2010) visar också på att hela 54% av de ideellt
aktiva i Sverige började engagera sig som ett sätt att utöva sina intressen. Utifrån denna analys
blir ledarskapets uppgift att utgå från individens engagemang och ge stor frihet i arbetet. Med
hjälp av SDT's teoretiska ramverk kan detta förhållningssätt förstås som ett sätt att stärka
medlemmarnas motivation genom tillfredsställande av autonomibehovet och
kompetensbehovet.
Den engagerade och kunniga eldsjälen som är engagemangsmodellens ideal har en tro på sin
egen förmåga att nå genomslag i sina hjärtefrågor genom hårt arbete och för att hjälpa
medlemmarna likna detta ideal tillämpas ledarskapstekniken utnyttjande av starka sidor, dvs. att
medlemmarna i första hand får göra det de är bra på. Till skillnad från livspusselmodellen
bygger engagemangsmodellens antagandet att de aktiva faktiskt kan sköta sina ideella
arbetsuppgifter oberoende av samhällsförutsättningarna om de bara får följa sin egen väg, vilket
uttrycks i höga förväntningar som ledarskapsteknik. Detta bygger dock på tillgång till resurser
och material, här tolkat som att föreningen prioriterar aktiviteter och satsningar som har
förankring i medlemmarnas personliga engagemang lokalt. Dessa tre ledarskapstekniker fyller
funktionen att tillfredsställa medlemmarnas kompetensbehov och bidrar därigenom till att skapa
förutsättningar för dessa att motivera sig själva genom att driva de frågor de brinner för. Det
fokus på sakfrågorna som utgör ett fundament i engagemangsmodellen kan härledas till
Nygrens (2010) tes att idéburna organisationer faktiskt får sitt existensberättigande genom att
verka för sitt syfte, dvs. att arbeta för vissa frågor.
Om upplevelsen av att göra fria val är en viktig förutsättning för en hållbar motivation i
arbetslivet torde den vara en nödvändighet i ideellt arbete eftersom den som känner sig styrd
och kontrollerad lätt tappar sitt inre engagemang. Detta antagande finner stöd hos Jonsson
(1995) som menar att en anledning till att ideella hoppar av just är att organisationen inte driver
frågor som personen brinner för och därför inte finner arbetet givande. Författarens idé om
frivilligheten som grundläggande ledningsverktyg och att fånga upp engagemang istället för att
styra uppifrån kan därför förstås som ett sätt att skapa förutsättningar för motivation. Enligt
SDT är just den autonoma motivationen, vilken är mer kompatibel med ideellt engagemang än
den kontrollerade formen, beroende av att autonomibehovet ständigt är tillfredsställt. De
ledarskapstekniker som här kan härledas till tillfredsställande av medlemmarnas autonomibehov
är uppmuntrande av initiativ och valmöjligheter i arbetet.
72