Utan-piska-och-morot

mötessammanhang, t.ex. genom dagsformsrunda (en teknik som förekom i det empirska
materialet), för att kunna förhålla sig konstruktivt och undvika konflikter och missförstånd, kan
ses som ett tillämpande av ledarskapsteknikerna emotionellt stöd samt varmt och respektfullt
bemötande. Slutligen kan gruppdynamikens fokus på strukturerade möten med tydlig roll- och
ansvarsfördelning ses som ett tillämpande av klargörande av roller vilket har en
samhörighetsfrämjande effekt då det motverkar missförstånd och konflikter kring vem som har
ansvar för och befogenhet till vad, men även tydliga ramar och mål vilket bidrar till
tillfredsställande av kompetensbehovet.
Riskerna med ett ensidigt tillämpande av gruppdynamikmodellens förhållningssätt är kopplade
till dess gruppfokus med ett starkt ledarskap vilket för det första riskerar att styra individerna på
ett sådant sätt att deras autonomibehov hotas och för det andra kan leda till slutna grupper där
den inre gemenskapen är så stark att nya medlemmar och ny information inte lyckas ta sig in.
För att det aktiva ledarskap som ingår i modellens förhållningssätt inte ska kväva
medlemmarnas motivation är det viktigt att balansera de strukturerande ledarskapsteknikerna
såsom klargörande av roller och tydliga ramar och mål med sådana som är mer
autonomifrämjande dvs frihet i arbetet, uppmuntrande av initiativ samt icke-kontrollerande
kommunikation.
Stärkande av den gemensamma identiteten som ledarskapsteknik för att tillfredsställa
samhörighetsbehovet och därigenom öka medlemmarnas motivation leder till sammansvetsade
grupper men riskerar även att leda till exkluderande av individer som av någon anledning inte
upplevs eller upplever sig som en del av denna gemenskap. Detta kan ofta ha den enkla orsaken
att individer, såväl i som utanför gruppen, känner sig otrygga med och upplever det som
obekvämt att ta kontakt med främlingar. Detta tycks kunna hanteras konstruktivt genom att
fokusera på den gemensamma identiteten som medlemmar i föreningen istället för att låsa sig i
lokala revir-gemenskaper i styrelser och arbetsgrupper.
Gruppdynamikmodellens förhållningssätt till ledarskap kan utifrån IA ses som ett tydligt sätt att
integrera medlemmarnas tänkande dvs. att medlemmen förstår samt känner delaktighet och
engagemang i föreningens mål och arbetssätt. Några kännetecken hos integrerade medlemmarna
som kan kopplas till modellens förhållningssätt är att medlemmarna förstår målen och är
delaktiga i att sätta dem, ger och tar emot feedback kopplat till arbete och mål och har
gemensamma tankesätt och värderingar i förhållande till arbetet. Dessa uppnås genom
välorganiserade möten och bidrar därinom till att medlemmarna samarbetar och kommunicerar
kring arbetsuppgifter, samt känner lojalitet mot organisation, styrelse och arbetsgrupp. Denna
syn på integrering av tanke som bygger på konsensusprincipen kan förstås som det Backström
et al., (2013) kallar den tredje ledarskapsuppgiften och strävar i förlängningen efter en hållbar
integrering av handling.
Gruppdynamikmodellen är grupporienterad och fokuserar på samspelet mellan medlemmarna
och deras förmåga att arbeta tillsammans. Den är också behovsorienterad då den menar att
ledarskapet måste ta en aktiv roll för att hantera detta samspel och tillfredsställa gruppens
behov. Detta utmynnar i ett ledarskap som utgår från gruppens behov.
75