Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Vattenlösliga salter, varav de vanligaste är klorider, nitrater, fosfater, kanorsaka ofantligt stor skada. På grund av fuktkänslighet löser de sig och kristalliseraromväxlande, i takt med fuktigheten i den omgivande miljön ochvandrar mot föremålets yta. Därvid uppkommer mekaniska spänningari godset som försvagas, men framför allt uppstår spänningar vid saltkristallisationstrax under ytskiktet. Glasyrer och annan ytbehandling kan lyfta,spricka och falla av. Orsaker till sådan saltkristallation kan vara, att kärletanvänts för tillagning eller förvaring av mat (smörbyttor, saltkar) eller somnattkärl. Havsfynd blir saltbemängda liksom föremål som legat i jordarmed mycket lösta salter, exempelvis nära vattendrag, i kraftigt gödsladmark eller i anslutning till skadliga utsläpp. Insiktslös konservering kan ocksåvara en källa till salter. Den allra vanligaste skadeorsaken på keramik ärnog ändå mekanisk åverkan.Tidigare restaureringarDet finns nog ingen föremålskategori som rekonstruerats och restaurerats sågärna som keramik. “Karlssons klister” har nog varit det i särklass mest användbaraoch mest använda limmet i museisammanhang under de senaste 60–70 åren. Det är i många avseenden väl lämpat för keramik, men med tidentorkar det och blir sprött. Andra vanliga limmer har varit shellak och animaliskalimmer. Alla gamla fogar är potentiellt svaga punkter att vara uppmärksampå. Gamla ifyllningar med gips, ibland obränd lera, och retuschmålning blirmed tiden föga tilltalande. De kan släppa, missfärgas eller krackelera.Förebyggande åtgärderAtt lägga ner tid och omsorg på god förvaring, vård av föremålen och hanteringav dem med den försiktighet de med ålderns rätt och i egenskap avkunskapskälla är värda, är en garanti mot alltför tät omkonservering. Varjekonservering är ett ingrepp som alltid innebär slitage och ofta risker.Att lyfta och transporteraNär man lyfter upp ett kärl, bör man tänka på att fördela dess vikt i händerna.Godset kan vara skörare än det ser ut, och limmet kan vara gammalt och sprött.Lyft och bär med båda händerna – den ena handen under botten, den andrakring buken. Undvik att ta tag och lyfta i mynningskanten eller i handtaget.Även vid kortare transport inom museet bör keramikföremål bäras i någonform av behållare – back, låda eller korg, i synnerhet större föremål.Packa med hopknycklat, syrafritt silkepapper eller med polyetenskumplastkring pjäserna för att undvika att föremålen stöter ihop. ”Bubbelplast” ellervanlig skumplast (polyeter) kan också vara utmärkta stötdämpare. Ett annatmycket vanligt packmaterial som dock inte rekommenderas är de s.k. ”frigolitflingorna”,vilka genom sin lätthet ”släpper igenom” tyngre föremålsom vandrar neråt och samlas ostödda på behållarens botten.100 Tidens tand