Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Genom att träföremål hamnat i en våt/vattendränkt miljö ganska omedelbartefter användningen har en del av kulturarvet räddats. I våta, syrefattigamiljöer (t.ex. medeltida kulturlager, lerjordar, sjöar och hav) kan träet liggaskyddat i flera tusen år. När arkeologer vid utgrävning påträffar träföremål,erfordras stor aktsamhet i hanteringen. Trots en välbevarad yta, är träetganska svagt, eftersom bakterier långsamt har brutit ner delar av vedcellerna.En torkning av föremålet skulle ge kraftiga dimensionsförändringaroch sprickor. Trä måste därför konserveras för att kunna bevaras för framtiden.PEG (polyetylenglykol)-metoden är idag den mest använda konserveringsmetoden,som innebär att ett vattenlösligt utfyllnadsmaterial får diffunderain i trästrukturen och stödja upp den nedbrutna cellstrukturen. Envällyckad impregnering som följs av en skonsam frystorkning kan rädda deflesta träföremål från dimensionsförändringar.Under magasinering och utställningar är det viktig att inte utsätta de unikaträföremålen för nya påfrestestningar. För att kunna bedöma vilken miljösom är lämplig för arkeologiska och historiska träföremål, måste man förståträets egen natur och de indirekta följderna som konserveringsmetoder ellerolika ytbehandlingar kan ge.Vedens uppbyggnadVedanatomiTrädets tillväxtzon sitter i det s.k. kambiet, precis innanför barken, där detunder vår och sommar produceras nya vedceller. Cellernas diameter avtarfram på sommaren, och cellväggarna blir allt tjockare. Denna förtätning avceller skapar en mörk zon i träet som indirekt kan avläsas som en årsring.Träd delas in i två grupper, barrträd och lövträd. Den största anatomiskaskillnaden består i barrträdens hartskanaler och lövträdens kärl, se illustration.Barrträd består av 90–95 % trakeider (barrfibrer/vedceller), där huvudpartenär orienterade axiellt längs trästammen och radiellt i märgstrålarnasom går på tvären från barken och in mot märgen. De flesta barrträd harhartskanaler i både longitudinell och radiell riktning. Harts skyddar detlevande trädet mot insekts- och svampangrepp. Lövträdens uppbyggnad påminnermycket om barrträdens men är mer komplicerad och varierad. Specielltkärlen är ett typiskt kännetecken för lövträd. Genom kärlen transporterasstörsta delen av vattnet från trädets rötter upp till kronan, däremot skervattentransporten i barrträd genom trakeiderna. Hos eken är kärlen placeradei band i varje årsrings vårved och kan tillsammans med de tidvis extremtbreda märgstrålarna ses med blotta ögat.Varje träslag har alltså sin alldeles egen anatomi. Dessa variationerbidrar till att träslagen också skiljer sig från varandra i fysiskt/mekaniskthänseende. Trots de stora skillnaderna i anatomin har alla celler i stort settsamma principiella uppbyggnad. De har cellväggar, och de är öppna i mitten(lumen), där vatten och näring passerar. Mellan varje cell/fiber finns ettTrämaterial – historiskt och arkeologiskt 115