Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

LerorLera är en vittrad bergartsprodukt och det finns många typer av leror medolika sammansättning. Kaolinit, ett aluminiumsilikat, är basen i alla leror.Så kallat lergods består till ca 60 % av aluminiumoxid, 20 % kiseloxid och6–7 % järnoxid. Det sistnämnda ger godset dess rödbrännande (eller svarta)färg. Därtill kan mindre mängder magnesium-, kalcium-, kalium- och natiumföreningaringå, vilka agerar som flussmedel. Lermineralen i sådant godssintrar (en grad av sammansmältning) således vid en lägre temperatur, 800–900ºC, än t.ex. porslinslera (kaolin), en nästan ren aluminiumsilikat, som måstebrännas vid 1300–1400ºC för att sintra. Den förhistoriska keramiken i Skandinavienär ofta bränd vid bara 500–600ºC och följaktligen sällan genombränd.Genom att lera är uppbyggd av minimala partiklar (mindre än 0,002mm), i form av små plattor, kan den ta upp stora mängder vatten – upp till35 % av sin egen vikt. Det är samspelet mellan dessa egenskaper som förlänarleran dess karaktäristiska plasticitet. De plastiska egenskaperna kanäven påverkas genom magring. Tillsats av magringsmedel ändrar leransvattenupptagningsförmåga och därmed också lerans krympnings- och sprickningstendens.Sand, krossade snäckskal, krossade ben, chamotte (krossadbränd lera), asbest och halm kan förekomma som magringsmedel. Olikaleror blandas också för att få fram olika egenskaper och utseende.GlasyrerGlasyrer anbringas för att stärka och täta det underliggande godset menfungerar också som grund eller skydd för en färgad dekor. Dekoren kan varaunder-, i- eller överglasyrbemålning.Fragment av fat med grön blyglasyr. Kalk som fälls ut i gränsområdet mellan tät glasyr ochporöst gods har sprängt loss glasyren. Medeltida fynd från Gamla Stan i Stockholm. Privat ägo.Keramik 97