Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Glasbägare i framskridet stadium avglassjuka. Hela ytan är täckt av ett tättnätverk av fina sprickor, glaset ärmjölkaktigt och helt ogenomskinligt.Kungsholms glasbruk, 1600-talets slut.Nordiska museet, inv.nr. 126194.Skadeorsaker och skaderiskerTrots de spröda, skira, närmast eteriska egenskaper som glas besitter, kandet under gynnsamma omständigheter vara ett oerhört tåligt och beständigtmaterial. Men det är också ett mycket komplext material, och de mekanismersom styr dess nedbrytning är i många avseenden fortfarande oklara.Några grundläggande fakta utkristalliseras ändå. Glas bevaras bäst i torrmiljö. Det bryts ner i både sura och alkaliska miljöer, men framför alltangrips det av fukt och vatten. Vattnet lakar ur glasets alkaliska beståndsdelar,natrium och kalium, på sikt även kalcium, och det bildas en starktalkalisk lösning på glasets yta. Om pH-värdet blir högre än 9 angrips kiselkomponentenoch glaset kan gradvis lösas upp. Om de urlakade alkaliskabeståndsdelarna undan för undan sköljs bort, blir ett skiktat, laminerat lagerav s.k. hydratiserat (vattenfyllt) silikat kvar kring glaskärnan. Det är främstjord- och sjöfunnet glas som blir laminerat, och så länge det är fuktigt, hållsskikten samman med hjälp av vattnets ytspänning. Får glaset torka ut, t.ex.vid en utgrävning, kan hela ytskiktet släppa från sitt underlag. En lamineradyta på måttligt nedbrutet glas ger upphov till iriserande färger, en uppskattadform av ”patina”. Fenomenet uppstår på grund av ljusets brytning genomskikten av hydratiserat silikat och mellanliggande luftspalter. Vid merlångtgående angrepp kan ytan bli helt opak, såsom pärlemor. Under dessalager kan en kärna av opåverkat glas finnas kvar, vars yta dock är ojämnoch gropig.GlassjukaSå kallad glassjuka är ett fenomen vars främsta orsak är en felaktig sammansättningav glasmassan. Andelen alkalier (flussmedlen) får inte vara för92 Tidens tand