Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

ister när det gällde ljus- och tvätthärdigheten. År 1868 kunde tyska forskarepå syntetisk väg framställa det viktiga röda färgämnet alisarin som finnsi krapp. Vid slutet av 1800-talet började den syntetiska indigon att tillverkasfabriksmässigt. Upptäckten av den naturliga indigons sammansättning gjordesav tysken Adolf von Bayer 1883.Efterbearbetning av tygerDen första förutsättningen för att en fiber ska kunna ge glansiga tyger ellergarner är att den själv besitter glans och återkastar ljuset regelbundet. Glansenframträder, när ljuset faller in i fiberns längdriktning. Genom avsiktligförändring av en fiberyta kan matta fibrer göras glansiga och tvärtom. Bomullsfibernhar en mycket ojämn fiberyta och därmed låg glans. Genom behandlingmed stark natronlut under samtidig sträckning kan ojämnheternaavlägsnas och en vacker, glansig fiber erhållas (mercerisering).Så gott som alla tyger som lämnar väverierna är efterbehandlade på olikasätt. Förutom mekanisk bearbetning och blekning genomgår väven en seriekemiska processer (appretering/beredning) för att erhålla motståndskraft motbrand, väta, statisk elektricitet och skadedjur. Man tillför främst olika vaxer,hartser, plaster eller stärkelser. Många av dessa ämnen förändras med tiden.Vissa konsthartser utvecklar formaldehyd. Stärkelse har förmåga att dra tillsig mikroorganismer och skadedjur.Vårda, hantera, bevaraDe textilier som finns i våra museer var ämnade att brukas under lång tidoch blev mer eller mindre utsatta för väder och vind, vilket medförde slitageoch åldrande. Allt efter modets växlingar sydde man om sina modeller, specielltkläder och föremål av dyrbara tyger. Minsta lilla bit togs om hand,även om den suttit i en fåll eller linning. Tack vare detta blev föremålenväl omhändertagna och vårdade, de tvättades, lappades och lagades. Dessagamla textilföremål är slitna, sköra och tål inte längre den robusta ”vård”de tidigare varit utsatta för.Hantering och förvaringTextilföremål är ofta stora och utrymmeskrävande, vilket inbjuder till attvika och packa dem på ett för materialet skadligt sätt. Kläder som hängerfel, så att veck bildas, får på sikt bristningar. Om man har för avsikt attbevara dem för framtiden, bör de helst förvaras liggande med minimal hanteringi en god miljö. Tyvärr är detta inte alltid en realistisk tanke. Därförfår man söka efter godtagbara alternativa lösningar som innebär både liggandeoch hängande förvaring. Några föremål kanske måste vikas eller rullas.Stora föremål, gobelänger, täcken m.m. bör läggas med rätsidan neråtoch vikas mjukt över tygklädda (tubgas) papprullar. Flaggor får ej rullasrunt sin egen stång utan bör vikas mjukt i två eller tre delar med papprullar136 Tidens tand