Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Föremål av benhorn, där man i samband med tillverkningen mekanisktändrat den naturliga formen på hornet, kan vid torkning försöka återta sinursprungliga form, vilket leder till starka spänningar i materialet med deformeringav föremålet som följd.Elfenben är speciellt besvärligt, eftersom det försvagas redan i markengenom att det sker en uppluckring mellan tillväxtlagren (längs med Owenslinjer), vilket leder till allvarlig sprickbildning och ibland total söndersprängningav materialet när det torkar, om det inte först stabiliseras.Horn hittas sällan vid arkeologiska utgrävningar. Det förstörs i de flestajordtyper, på grund av att miljön antingen är för sur eller för alkalisk. I desällsynta fall då horn bevarats, har det i allmänhet förlorat sin genomskinlighetoch blivit opakt med en fibrös struktur och kraftigt flagnande yta.Bäst bevaras ben och horn i extremklimat som torrt ökenklimat eller i områdenmed permafrost. I båda fallen saknas livsbetingelser för mikroorganismer.Liten delfin av elfenben. Ett arkeologiskt fynd som tyvärr inte stabiliserades före torkningen.Ben, horn och likartade material 173